En gammal svensk.


Igår.
Jag skulle ju gå till en massa restauranger var det meningen.
Men det kändes så dumt.
Bara gå in och ta kort på gästerna där. Vem vill ha kort när man äter liksom?
Jag kom nog ner till stan lite för tidigt. Det fanns inga bra ställen öppna som jag kände skulle fungera, så... jag sket i det.
Jag får skärpa mig lite. Inte vara så fånig. Jag har ju inget att förlora liksom.

Jag gick runt på stan ett slag i stället. Passade på att prova lite skor, för Emelie tycker inte alls om när jag vill gå runt i skoaffärer. Men jag vill ha ett par snygga klackskor som jag kan gå i, är snälla mot mina fötter och inte åker av hela tiden.
Verkar omöjligt.

Sen blev jag hungrig. Eftersom klockan började närma sig 6 när stan stänger, så hade de "happy hour" lite överallt.
Jag lyckades hitta jättegod thaimat för 3 dollar (16 kr)!

Jag gick till Hyde Park för att äta. Jag hade inte så stor lust att sitta i en underjordisk galleria med en massa stressade försäljare som försökte få de sista små mumsbitarna sålda.
Jag blev proppmätt. Trevligt trevligt.

Efter ett tag kom det fram en kille till mig.
Han var tvungen att prata med mig för att jag hade så cool stil. Att jag hade roliga kläder.
Han tyckte inte att jag såg ut som en backpacker och frågade om jag bodde här.
Sa att jag kom från Sverige.
Han var visst med svensk! Men, det hade jag redan listat ut på den fula engelskan...
Sen kunde han inte sluta prata. Satt brevid mig i en evighet.
Han hade kommit från Byron Bay igår, en liten surfhåla där han varit i fem veckor, så nu ville han bara ut och träffa nytt folk.
Jag blev offret.
Men han var faktiskt väldigt trevlig. 35 år, kock, älskar landet, älskar att resa...

Han tjatade på mig i en evighet att vi skulle gå någonstans och dricka någonting. Sa att jag inte hade lust.
Men, tillslut gav jag med mig. Varför inte liksom?

Här hamnade vi. Ivy. Trevligt ställe. Jag kände inte för någon alkohol så det blev en läsk till mig.
Sen slutade Emelie jobba, så vi mötte henne nere på gatan. Det hade gått bra! I alla fall en gubbe hade skänkt pengar, ganska myckets som ges varje månad. Hurra!

Jon, som han heter ville ta med oss till något mer ställe och bjuda på drinkar.

Å titta där, där har vi honom.

Där vi hamnade nu var helt värdelöst. CBD-hotel tror jag det hette.
De hade bara konstiga drinkar och ingen verkade speciellt god. Sen skulle vi beställa och han i baren var helt förvirrad. Han verkade inte ha någon aning om hur man gjorde någonting. Han sprang omkring där bakom i en evighet innan han ens började hälla upp någonting i glasen. Vi tröttnade och satte oss vid ett bord. Så efter kanske en halvtimme var han klar.
Tre drinkar. En halvtimme! Det tar väl normalt någon minut att blanda till.
Inte var det gott heller. Jon tyckte att hans Cosmopolitan smakade socka.
Min drink skulle smaka ananas, men jag känske bara spritsmak. Emelie var i alla fall nöjd och glad.


Och här har vi mig.
Ett stort skratt.
Jon tog den här bilden och tyckte att jag var fotogeniskt.
Jag sitter böjd som en gammal gumma och ser helt borta ut.
Så, visst. Säger han det så.











.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0