Hela huvet stormar

Roligt att fritidsbarnen fortfarande kom ihåg mig fastän det var så länge sen som november sen jag var där sist. Ett helt gäng med ungar kom och kastade sig runt mig och ropade:
"Moa! Min favoritfröken! Jag har saknat dig!"
Sådant värmer.

Hade en del intressanta pedagogiska samtal med barnen idag.
Vi hittade en död fågel som vi la utanför skolgårdens staket med en plastpåse om händerna för att inte ta i den. Jag förklarade att man måste tvätta händerna väldigt noga om man råkar ta i ett dött djur, annars kan man bli smittad av sjukdomar som det bär på.
En flicka undrade hur fågeln hade dött och jag sa att den kan ha blivit sjuk, eller så var det ett annat djur som bet fågeln.
"Oj, då kommer det nog jättemycket blod om vi petar så den!" sa flickan, men jag förklarade att blodet stelnar när man dött och hjärtat slutat pumpa runt blodet. Det blir som när man får en sårskorpa, helt hårt och brunt.
Flickan frågade hur lång tid det tar från att man blivit sjuk tills man dör. Jag förklarade att det beror på vad man fått för sjukdom. Är man bara förkyld så dör man ju inte av det, har man däremot cancer eller någon annan farlig sjukdom så kan man dö på ett par månader. Blir man biten av en jättegiftig orm, i Australien till exempel, kan man dö på mindre än en timme om man inte får motgift.
Flickan undrade sedan vad som händer men fågeln nu när den är död. Jag berättade att maskar kommer att äta på den och när maskarna bajsar blir det till jord, så efter ett tag är det inget kvar av fågeln förutom skelett.

Tänk vad en liten fågel kunde skapa för bra funderingar och samtal!
Och tänk vad mycket frågor mellan himmel och jord som man måste ha svaret på som lågstadielärare!

En annan död fågel. Fotad av Bianca i februari. Mycket vackert! Hehe.