Hela huvet stormar

Nu sitte vi hela klassens tjejer på golvet hemma hos Elin och busar framför datorn. Strax drar vi till Svea skeppet för partaj och kareoke! Det kommer från Japan  och betyder sjunga högt och ensamt, enligt Emelie. Emelie är nog ingen bra källa för tillfället. Emelie är lite stirrig och borta i huvudet. Men det håller hon inte med om., Rebecka tycker att hon är grym oc h fwett. Det hållet inte jag med om.
Elin har beiga tapeter. De är lite randiga, men bara lite, så att det knappt syns.

Hejdå mina kära vänner och fiender!

Det var en gång en saftflaska,
han var ledsen för vattnet var slut.
Saften var stark och han ville vara svag,
så han tog livet av sig i en garderob.
Han hängde och dinglade och benen var av,
det åskade ute och luften var kvav.
Vattnet kom rinnande ohc spkrek nej,
du skaq inte dö di9n safyflaska vi är vänne
r och ska leva tillsammans.
saften var däöd och sllt var sky7r.

/ Emelie efter att ha skrivit fel hundra gånger på fyllan.

Idag har studentveckan verkligen dragit igång på allvar!
Mösspåtagning och övning på studentsången i aulan. Därefter mys, vattenpipa och dricka i Folkparken med klassen och lite annat folk från skolan. Otroligt kul och härlig stämning. Sedan blev det mat i form att Caprisiosa på TopPizza och häng med parallellklassen på Trägår'n. Lite segt på slutet, men en otroligt lyckad dag minsann!


Aulan fullproppad med studenter. En massa bilder från dagen kommer imorgon.

Nu förblir mössorna på enda fram till den 5:e juni. Då blir det UTSPRING (kom och kolla vettja!) och slut med skolan på ett bra tag. Inget mer plugg på ett år eller två helst. Det blir skönt.

Ja! Jag har fått jobb!
Som skolfotograf på Östsvenska foto!

Igår var jag med fotografen Thomas Attervall på en porträttfotografering av förskolebarn. Det var väldigt roligt och kul att se hur han fick kontakt med barnen för att få dem att skratta. Tittut var väldigt poppis, likaså bus med apor...
Sedan följde jag med upp till chefen på företaget, för att se vad han tyckte om mig. Han verkade gilla mig och trodde att jag skulle klara av jobbet bra efter det han sett och hört om mig från Thomas. Men de var väldigt noga med att poängtera att detta inte är något lätt jobb. Det är väldigt slitigt och otroligt mycket at göra och hålla reda på hela tiden. Tackar jag ja till det måste jag gå in för det till 100%. Det är verkligen företagets rykte som står på spel när jag gör mitt jobb och jag måste nå upp till de kraven som de har lovat sina kunder. Men det är roligt, förstås.

Så, ja! Jag är superglad! Ingen mer oro inför hösten alltså. Allting är ordnat och klart.

Jag får betald utbildning och heltidsanstälning från augusti-september, eventuellt även november. Går det bra så har jag även anställning följande år.
17 500 i månaden. Skitkul! Min Australienresa är därmed finansierad.

Idag har jag farit omkring.
Först med åkte jag bil med pappa till skolan kl  8.00. Sedan insåg jag att jag inte började förrän kl 10, eftersom IV-valet har slutat. Så då tog jag bussen tillbaka hem 8.10. Hemma laddade jag över några bilderna på Tindra på USB och läste tidningen ett slag. Därefter ner till bussen igen för att ta mig in till stan kl 9.00. Ett väldigt åkande alltså. Nu har jag skrivit ut två bilder på Tindra i A4, så ska vi se om Jonny (pappan) tycker att de är nånting att ha.
Det får vi hoppas. Det konstade mig 40 kr att skriva ut dem...

58 unika besökare igår!
I vanliga fall brukar det ligga runt 20.
Var kommer ni ifrån allihop? Vilka är ni? Hur hittade ni hit?
Väldigt trevligt att ha er här iallafall!

Idag har vi haft tältresning på Tyska torget.
Jag hittade en bäbis, närmare bestämt Nicoles lillasyster Tindra. Sötunge.
Jag har aldrig sett en sådan glad och nöjd unge. Hon visade aldrig tendens till en sur min och var hela tiden på bushumör. Nyfiken och inte rädd för något.
Varning för många bilder...





Dockunge i vagnen försöker sova.

Nu ska jag med sova.

Efter finspångsuppträdandet blev det dags för schlagerkväll hos Becka. Eurovision Song Contest beskådades med stor inlevelse och Emelie gjorde ett poängschema där vi bedömde alla bidrag och skrev små kommentarer som "Brun glad man", "Ottentjej", "Man med kvinnoröst", "Anorektisk silvertjej", "Bajsgirls" och "Plasttjej med urringning" (försök att gissa länderna!), allt för att minnas bidragen. (Det här måste vara den längsta meningen hittills på bloggen...) Och det fungerade faktiskt riktigt bra! Jag som brukar ha stora problem med att ens komma ihåg det ledande bidraget, mindes nu allting. Men, det kan också ha berott på att jag sett alla låtar 125 000 gånger i "Inför Eurovision Song Contest", de två semifinalerna, samt på SVTs hemsida. I år lyckades jag bli ett riktigt Eurovision-freak, något som också märktes i röstningen, där jag satta klart höst poäng på de flesta bidragen.

Såklart vann fel låt. Ryssland. Inget fel med den låten, men det var absolut inte den bästa. Såklart skulle Sverige vinna, men Europa blev nog avskräckt av Perellis alienlook. Annars höll jag och Klara på Turkiet och alla förutom jag på Danmark. Island var också en av de bästa, men den låten tyckte inte de andra om. Frankrike gillade vi allesammans.


Turkiet - Mor ve Ötesi - Deli

Björn Gustafsson skämde ut Sverige i röstningen. Vi skrattade så vi grät, men resten av Europa måste trott att han var någon sorts efterbliven liten tramskille med ig i engelska.


Jaja, inte gick det särskilt bra för Sverige i år heller. Vi fick inte ens ge 12 poäng åt oss själva...

Vi var alla väldigt snyggt schlagersminkade, vilket var lite pinsamt när vi skulle ner till Otten för att hämta studenthäften. Vi fick ett varsitt, trotts att vi bara hängde i ingången. Nu blir det fest på studentveckan!

Sedan blev jag så fruktansvärt arg. På parkeringen utanför Rebeckas fönster var det ett gäng ungdomar som försökte välta en bil. Jag trodde först att det var min bil och blev förbannad så in i helvete, men det visade sig att det var en likadan, men inte min. Det kom förbi en gubbe med en hund, så då slutade de. När han sedan gått en bit gav de sig på nästa bil, jag blev då så arg, utan att jag kan förklara varför, att jag bankade så hårt jag kunde med handflatan i Beckas fönsterruta, för att skrämma iväg de. Ilskan gick liksom enda ut i armen, men jag kan inte alls förstå varför jag blev arg. Det bara kokade inombords. De försvann i alla fall, men hittade säkert på bus någon annan stans.

Idag har jag fikat med Jossan som jag inte träffat på år och dar. Eller det känns som det. Några månader sedan är det allt i alla fall. Det känns som att det har hänt skitmycket sen vi sågs sist och vi hade hur mycket som helst att prata om, mest Jossan... Men, idag räckte inte tiden till riktigt. Jag skulle upp till cirkusen, för att sedan åka till Finspång och vara skylddocka på Siemens företagsfest.


Där var det inte lite folk. Ett stort tält hade slagits upp i Slottsparken och 3500 personer var på plats. Tältet var gigantiskt och täckte hela parken. David Hellenius och Kristin Meltzer från "Hey Baberiba" var konfrecierer och åt sig en smörgås i samma lilla rum som oss.
Halva tältet inuti...

Jag placerades på ett bord på en gräsmatta vid entrén där jag skulle stå skyltdocka. Människor stirrade, fotade och tog på mina kalla fingrar för att kolla om jag var verklig. En utmaning att försöka hålla masken när folk gör allt för att störa.
"Tror du att hon blir arg om vi står här och provocerar henne ett tag?"
"Ska vi inte kickla henne? Då kanske hon börjar garva, eller ramla ner!" Det var en aning jobbigt att stå i samma ställning i höga klackskor i över en timme. Mina vader värker fortfarande. Men roligt också, såklart. Men man känner sig lite dum när man står på ett litet bord helt still ute på en gräsmatta... jag fick tydligen mycket beröm i alla fall.

Sedan gjorde slog lite volter på gräset och byggde pyramider med Lovisa och Ullis. Efter ett tag var jag skyltdocka igen tillsammans med Stina. Vi satte oss på ett bord men ena armen utsträckt och handflatan uppåt för att visa mot ingången. En gubbe kom fram och la en femma i min hand! några minuter gick och en annan gubbe kom och bytte ut femman mot ett annat mynt, vad jag trodde var en femtioöring eftersom den var mycket mindre. Jag blev lite sur först, men det var en tia som tur var. Jag bestämde mig för att ha kvar tian i handen för att få folk att lägga mer pengar, men det gick inget vidare. En tredje gubbe ställde sig vid mig och snodde tian! Jävla tjyvgubbe! Men han la snopet tillbaka den när jag stirrade på honom och vinkade med fingret. Ett såntdär argt komsikomsifinger.

En full man ställde sig framför Stina och stirrade på henne. Han stank sprit, men var glad och trevlig. Han ville lära sig hur man gjorde för att vara skyltdocka. Han blev väldigt glad över Stinas tips att fokusera på en punkt långt bort. Det hjälpte honom mycket, tydligen.
"Jag förstår att det krävs mycket träning", svamlade han.
"Ni måste öva och öva jättemycket."
Nja, jag kan ju inte påstå att det är speciellt svår. Det är väl bara att ställa sig och stirra... Sen fick han försöka och var minsann riktigt duktig, tills hans fru kom förbi och släpade med sig honom i armen.

Anna tyckte att jag hade för lite bilder på mig själv i bloggen. Så här har ni mig i skyltdocke-/schlager-sminkning. Dock något bortnött, eftersom den kletades på för åtta timmar sedan...

Vi gör antireklam på mediekommunikationen...


MVG i alla Maries ämnen -
Projektarbete, Mediekommunikation, Projekt och företagande, Svenska C!

Vad jag pysslade med igår.
Försökte få iväg den här på mail till ordförande i cirkusen. Fasen vad det krånglade, det tog flera timmar. Jag var tvungen att hitta något ställe att ladda upp filen på, eftersom den är 50 mb och för stor för att skicka med mail. 

Ibland vill jag inte ge mig, jag sitter uppe med någonting tills det löser sig. Typ till halv 1. Det händer ganska ofta... 


Affisch till årets föreställning som jag knåpat ihop av mina foton och illustrationer.

I den vita rutan ska det vara skrivas datum och plats. Vi börjat med Tyska torget.

Ingen ser att jag har klippt mig.
Men jag ser det. Och jag tycker att det blev snyggt!
Lustigt. Förut var min lugg superduperlång, nedanför hakan, nu går den till strax nedanför ögonbrynet.
Och ingen ser.
Hela håret är mycket mer uppklippt och ser betydligt fräshare ut. Inte sådär fruktansvärt slitet längre.
Ingen ser, men jag är nöjd. Det är det viktigaste.

Jag har fått ett fotostipendium av skolan!
Åh. Christer sa det till  mig alldeles nyss.
Jag vet inte alls vad det innebär än, det får jag veta på avslutningen.
Jag och en till i mediaklassen. Tufft! Nu är jag superduperglad!
Undrar vad det består av... Äran räcker bra.

MVG i fotokursen också. Och på tidningen och grafisk design-kursen. Och Text A.

Ibland känns det som att jag har jättemycket att göra, fast jag gör ingenting, för det går inte riktigt att komma på vad som behöver göras. Så är det nu. Det känns som att det är hundra miljoner saker på gång, men egentligen är det nog inte så, alls. Det är bara det att jag har vant mig vid att ha skitmycket att göra, så jag lurar mig själv att det fortfarade är så.

Det enda som ligger och gnager och stjäl min tid är att jag måste sy de där jäkla saltodräkterna. En var riktigt roligt, sedan tappade jag lusten. Så, det känns nog som att jag har mycket att göra, just för att jag tänker på det där hela tiden. Nu ska jag tydligen göra en hemexkursion på naturkunskapen också. Men inget mer, för tillfället.

Om en timme ska jag klippa mig! Det blir väl som vanligt. Hoppas att det blir bra och inte för kort. Bara jag får en snygg lugg är jag väl nöjd, nu går den nästan ner till hakan. Håren växer fasligt fort!
Om jag har tid tar jag en sväng ner till Folkbladet för att se om jag kan få mig något jobb i sommar. Det vore trevligt. Väldigt trevligt.

Igår hittade jag ett par snyggingskor till min student!
Blå och fina billiga klackskor från H&M! Lite snyggt glansiga med en massa remmar och i samma blå färg som några av blommorna på klännigen. De fanns inte på internet, så jag får väl fota dem då.

Storlek 40. Har mina fötter växt? Eller var de bara ovanlig liten storlek. För ett par år sedan hade jag 38. Länge låg jag mellan 38 och 39, fram tills några månader sen verkar det som. Nu är 39 precis lagom och ibland lite för litet. Jag hatar fula klunsfötter. Fötter ska vara små och nätta med söta tår.  Det verkar som att mina lilltår pekar ut lite, för att alla skor klämmer just där. Stortårna ska vi inte ens tala om.

Från Ickas 19-årsfest. Fler bilder kommer sen.

Men sen ska jag inte ha strumpbyxor. Och inte de där skorna. Men det får ni se den 5:e juni!

Zara, 299:-

I fredags var det dags för den efterlängtade trippen till Stockholm. Klassen och den andra Samhäll-Mediaklassen packade in oss i en Buss Åke-buss och for iväg till huvudstaden.

Först bar det av till Tekniska Muséet där vi fick oss en guidad tur om kommunikationens utveckling. Mitt under visningen så faller Emma ihop precis framför mig.
"Haha, vad gör du?!" sa jag, som trodde att hon larvade sig.
Men hon svarade inte. Hon hade svimmat, men det gick försr inte att väcka henne. Ögonen flimrade, jag ruskade på henne och ropade "Emma!". Marie blötte en papperstuss och baddade i pappan och på läpparna. Hon vaknade tillsist. Hon hade knappt ätit något tydligen. Dessutom var det väldigt varmt och kvavt. Men, hon mådde bra. Jag har aldig sett någon svimma förut. Jag trodde att man vaknade direkt, men tydligen inte. I alla fall inte den här gången. Det var lite läskigt.

Sedan blev det dags för cino4. Det var som en 3d-bio, men där stolarna rörde sig och det kom vindar, rök och vattenstänk. Filmen hette flyg och det var meningen att man skulle få veta mer om flygets utveckling och känna hur det är att flyga. Men, nja, jag vet inte om det var så mycket till flygkänsla. Snarare som att åka forsränning på Liseberg, när stolarna gungade och vibrerade som en flygplansmotor. Det skulle varit roligare om det kom fler grejer emot en, sådär så det känns som att man måste ducka och skydda sig med armarna. Men, det var ganska roligt i alla fall, speciellt när det kom upp lustiga saker i stolssitsen som bankade i rumpan.

Vi for iväg till stan för 2,5 h mat och shopping. Det fick bli McDonalds för att snabbt dra vidare för att hitta studentkläder och annat skoj. Det gick riktigt bra. Innan hade jag lite ångest att jag inte skulle hitta någon klänning i Stockholm heller, men inne på Zara fann jag den minsann. En vit (såklart) med stora lila, blå och turkosa blommor. Superduper. Funkar bra att ha som vanlig sommarklänning, men känns ändå väldigt festlig. Det kanske är meningen att man ska vara helt vit, men då får jag väl va udda då. Det blev också ett lila linne med färggrannt mönster och ett stort M på (Rebecka köpte sig ett R) och ett par vita ballerinaskor.

Sedan bar det iväg till dagens stora mål, inspelningen av Parlamentet. Åhhhh, vad kul det var! De filmade inne på SVT, trots att det går på TV4. De hade bättre lokaler tydligen. De började med att banda alla publikbilder. Vi fick fnittra, applådera, gapskratta och jubla. Lite fuskigt, men ruskigt kul. 200 personer i publiken och extrastolar fick ställas in. Otroligt bra stämning. Världens drag i publiken. Anders S Nilsson kom in och vi blev tillsagda att välkomna honom med en stor jubelapplåd. Han började läsa upp alla nyheter som de skulle ta upp i programmet, som knappt någon kände till. Han var riktigt skojig. Alla komiker/panelmedlemmar ropades in och vi jublade ännu mer:

Blå laget: Henrik Dorsin och Claes Malmberg (Lottas pappa).

Röda laget: André Wickström och Magnus Betnér.

Bäst var Henrik Dorsin. Roligast var när André kysste en tjej i publiken (han fick en minut kvar att leva på "Tips från coatchen"). Alla var faktiskt sjukt bra, även om jag helst hade velat se Björn Gustafsson... De var precis sådär snabba som på TV, men ännu roligare att se i verkligheten. De spelades in lite mer än en timme, programmet blir 24 min i TV, så mycket roligt kommer ni att missa. Det sänds på idag. 20.30. Om en halvtimme. Titta då och håll utkik efter mig!



Studion, som kändes mycket mindre i verkligheten och en i andra Spmp (minns aldig vad hon heter) tillsammans med Magnus Betnér.

Jag blev lämnad ensam i Stockholm efter programmet, för att försöka hitta till tunnelbanan och bege mig ut till Hallunda för att se på Isaks cirkusföreställning. Första gången jag åkte tunnelbana själv.

Så klart skulle det strula. Det var inga problem att hitta tunnelbanan och rätt linje, problemet var att tunnelbanan inte gick mellan Axelsberg och Sätra (något problem på linjen), så där imellan gick det ersättningsbussar. Som man kanske förstår så rymmer en buss inte alls lika mycket folk som ett helt tunnelbanetåg, så det blev minst sagt kaotiskt. Först kom det bara en buss. En femtedel fick plats i den. Lång väntan. Två bussar till kom, ännu mer folk vällde upp från tunnelbanan. Kaos. Människor pressade sig före och in i bussarna. Det gick inte alls att veta var man skulle stå och jag missade fyra bussar. Tiden gick, jag var rädd att missa hela föreställningen. Tillsist lyckades jag trycka mig in i en buss och bli halvt mosad på kuppen. Det gick ju inte fort direkt och lång resa var det. I Sätra blev det väntan på tunnelbana och förställningen hade redan börjat. Eller den skulle gjort det, men Isak och company väntade en kvart för att fler fastnat i tunnelbanestrulet. Efter nästan två timmar var jag äntligen framme. En resa som skulle tagit 39 min från Karlaplan till Hallunda. Jag missade 10 min och fick smyga in mitt under föreställningen. Men, jag var bara glad att jag hade lyckats hitta dit mitt i allt kaos och att få se något av föreställningen överhuvudtaget. Det var väldigt bra i alla fall. Väldigt mycket dans och teater, men jag gillar det. De var grymt duktiga!

Det blev bilfärd hem i ösregnet med Bengt, Isaks halvsysters pappa. En riktigt bra, men lång dag.

I går var en pissdag. Till en början i alla fall.
Dels den jäkla nacken och dels mådde jag bara skit. Utan att riktigt veta varför.

Det känns som att det har varit så himla mycket den sista tiden. Så sjukt mycket press i skolan och sedan cirkus varje kväll, samtidigt som jag vill ha tid att umgås med mina vänner. Det sista har jag knappt hunnit med. Dessutom en sjuk press på att hitta kläder och tillbehör till balen och studenten och ha råd med allting utan att snylta för mycket på föräldrarna.

När det mesta sedan släpper, när trycket från skolan försvinner, kommer tårarna. Allting man har hållt inne under så lång tid kommer ut. Det är fortfarande mycket kvar. Inte direkt från skolan, men det är ändå mycket som ska fixas inför balen och studenten. Jag köpte i alla fall en massa pärlor och gjorde mig ett par örhängen igår som jag ska ha på studenten. Det blir fint. Skorna jag köpte i Stockholm blev inte alls bra med klänningen. Det blev liksom för gulligt. Jag var inte helt hundra när jag köpte dem heller, jag borde gått på min känsla, inte vad de andra tyckte. Så det får bli ett par nya skor. Stockholmsskorna går ändå att använda vid andra tillfällen i sommar, så det är väl lungt egentligen.

Sedan blev det kul. På kvällen bar det av ut på landet för att fira Rebecka och Michaela. De hade lånat en stuga, långt bort i ingenstans, förbi Östra Husby. Det var sjukt kallt, stugan hade ingen el och den mesta tiden tillbringades utomhus, under ett par partytält. Som tur var delades det ut filtar och vi höll oss varma vid grillen. Vi hade fått olika utklädningsteman. Jag och Emelie var disco, resten var hiphopare, hårdrockare eller schlagerartister. Roligt! Emelie hade sytt sig en egen discoklänning. Här ser ni min snygga utstryrsel:

Jag med discopose och nackspärr. Och leggings under strumpbyxorna = snygga skarvar på smalbenen.
Fler bilder finns på Emelies blogg.

Det blev dags för en massa tävlingar. Den första var stagedive. En i laget skulle stå på en stol, och sedan kasta sig ut på mage till de andra i laget, som skulle bära personen till en annan stol en bit bort. Det gick ju väldigt bra, när jag och Emelie bara var två personer i vårt lag, vilket innebar att jag fick bära Emelie helt själv. Jag som hade nackspärr och svårt att röra armarna... Jag tappade Emelie. Det gick lite bättre för de andra. Hiphoparna var fem stycken.

Det blev också en klassiker från en av våra gympalektioner. En stafett där man inte fick springa, gå eller hoppa, utan man skulle dansa fram och lämna över en blomma till varandra... väldigt underhållande lek!

Tillsist den stora utmaningen. Varje lag fick två låtar som vi skulle göra ett uppträdande till. Jag och Emelie misstänkte att de andra skulle göra en dans, så vi la till en liten extra touch. Inspirerade av ponyplay blev jag till en discohäst, med träns och svans i form av hårig dammvippa. Hoho, det var kul!

Det går inget vidare med bloggen.
Jag har liksm inte haft lust att skriva. Dessutom har jag haft sjukt mycket att göra så jag hr inte alls hunnit med.
Nog om det.

Igår morse vaknade jag av en fruktansvärd smärta i nacken. Minsta lilla jag rörde på huvudet så fick jag krampattacker i hela vänstra sidan av nacken. Det måste vara någon nerv som har kommit i kläm. Det gjorde helt sjukt ont och jag kunde bara ligga helt stilla skrika. Jag ropade på mamma som fick komma med vatten och hjälpa mig att smörja in sån där smärtlindrarnde kräm, Voltaren. Sedan fick jag tvinga mig själv upp ur sängen för att gå på toa. Det gick knappt.

Jag kände mig som ett kolli hela dagen.
"Mamma, kan du göra en macka åt mig?"
"Mamma, kan jag få massage?"

Jag hatar att känna mig sådär krävande.

Det är lite bättre nu i alla fall. Jag kan åtmindstone röra mig. Men det blir ingen tältrivning för min del idag. Det är ju skönt på ett sätt, men jag hade hellre sluppit den förbannade värken i nacken.

Sådär. Nu ska jag blogga.