Hela huvet stormar

Jag har tänkt på en sak. Man säger inte "please" alls ofta här. När man beställer saker och så.
Det gör man ju hela tiden i England till exempel.
Aussies verkar inte vara lika artiga.

Folket här tror alltid att jag kommer från Ryssland. Antingen det eller någon annan öststat.
Frågar de "Where are you from?" och jag svarar "Guess!" så blir alltid svaret "Russia".
Fan.
Måste vara käkbenen eller något. Hårda ansiktsdrag. Jag låter knappast rysk när jag pratar...
Jag är svenne för fan!

För ett par dagar sen när vi var inne i en affär och köpte på oss en massa klänningar, så såg vi en ensam flicka som satt på en trappa i affären. Hon såg ut att vilja ta livet av sig, rödgråten och helt slapp i kroppen, runt 12 år kanske.
Efter ett tag förstod vi varför.

En kvinna kom ut ur ett av provrummen och började prata rakt ut till folket som stod i kö.
"Does this top fit me? I can't find anything wrong about it, but I just don't like it..."
Alla tittade konstigt på henne, förstod inte vem hon pratade med. Hon fortsatte att spegla sig i spegeln utanför provhytten.

"Muuuum...!" Började flickan gnälla och man såg hur jobbigt hon tyckte att det var. Pinsamt. Mamman hade säkert dragit med henne runt i en massa affärer och så fick hon sitta där ensam och vänta. Lyssna på när hon skämde ut sig inför hela affären.

Tillslut lyckades mamman få en tjej i kön att säga att tröjan passade henne väldigt bra, men mamman fortsatte att spegla sig.
Sen var det flickans tur att prova långklänningar. Tusan vad hon gnällde från provhytten.
Stackrs unge!

De är lite känsliga här i Australien.
Måste varna för saker innan TV-program och i reklamer till exempel.
I en reklam för spelet Lips till X-box sjunger de låten "Take on me"..take me on...
Då måste de visst varna för "Mild sexual referencens". Nödvändigt.

"This program contains one sex scene" är en annan. "We recommend viewing by a mature audience".
Som att man inte lockar tonåringar att se programmet istället...

South Park innehöll en väldig massa varningar för övrigt!

Folk är väldigt artiga här.
När jag åkte buss in till stan häromdagen så stannade bussen och chauffören gick av för att de skulle byta till en annan förare.
"Bye!" sa han när han gick av.
"Byyyyeee!" ropar alla passagerare och vinkar. "Have a nice day!"
Samma sak när någon går av bussen:
"Thank you so much!" ropar de till chuffören.

Nästan så att man skulle kunna tänka sig att vara busschaufför här. Nästan.

Fåglarna här är sjukt irriterande. De liksom skriker och väsnas något förfärligt!
Det är inget fint fågelkvitter som från fåglarna hemma i Sverige, nej de låter fruktansvärt högt och länge och det går inte alls att få bort skriken genom att stanna inomhus med fönstrena stängda. De skär igenom allt.

De här fåglarna är i alla fall fina!
Om ni nu kan de se den, men den usla kvaliteten som det blir när man zoomar med mobilen...
Någon sorts liten papegoja. Men de gömmer sig mest bland grenarna, så man ser de inte så ofta.

Resten är fula och svarta och håller till på lyktstolpar.

När jag satt framför dator, mitt uppe i en massa idolklipp kom den här sötingen och överraskade mig:





En SUPERHJÄLTE!

Det gjorde min dag.

Varför har alla som bor här minimala brevlådor där inte ens en tidning får plats?
Knappt ett litet kuvert.

Titta här bara. Såhär ser alla brevlådor ut.
Med rekamutskick i A4-storlek som hänger utanför.

Varför?
Tacka vet ja svenska brevlådor.

Människorna här har svårt att förstå sig på mitt namn. De tycker att det låter helt skumt, som att man inte alls kan heta så.
Moa liksom. Jag får bokstavera M O A. What? Muuua?
Som att jag vore en utomjording, Jag är ingen utomjording!