Spikat.
Jag ringde till Thomas Attervall nyss - fotochefen på Östsvenska Foto.
Sa att jag ville jobba kvar i höst.
Sådär, nu har jag bestämt det, det känns skönt.
Han lät väldigt glad över att jag ville stanna kvar till nästa säsong!
De flesta fotograferna stannar kvar, förutom Madde som ska få bäbis. Det kom väldigt oväntat!
Dessutom blir vi runt 40 fotografer till, eftersom vi tydligen ska slås ihop med Svenskt Skolfoto.
Vilket jätteföretag! Men spännande.
Nu ska jag inte välja ut och redigera bilderna själv längre. Jag vet inte vad jag tycker om det riktigt.
Det blir inget mer fusk och räddande i Photoshop, något som jag annars brukar ha väldigt stor nytta av...
Samtidigt blir det betydligt mindre efterarbete och mer tid till att koncentrera sig på fotandet. Eller mer tid över till fritid om man nu vill det.
Då kanske jag hinner med att läsa någon kurs ändå. Det låter bra.
Kompetent personal...
Tjoho! Då var man hemma igen!
En riktigt trevlig tripp till Halmstad/Göteborg blev det må jag säga!
Himla, himla kul att ha Linda med sig för en gångs skull. Lite skillnad mot att sitta själv om kvällarna i en vecka..
Men dagiset idag var ingen höjdare. Rent ut sagt för jävlig och inget kul sätt att sluta sin skolfotograferingstid på.
Det var extremt rörigt och högljutt och ingen av fröknarna verkade ha koll på någonting. De försökte vara så himla duktiga och hjälpa till, men de på helt fel sätt så att de bara förstörde allting för mig. Några barn var som vanligt väldigt blyga och svåra att få jätteglada på kortet och jag kan ju inte hålla på i en evighet med varje unge när jag har ett helt dagis att fota på ett par timmar. Jag vet att jag måste ge upp efter ett tag när jag har provat alla knep jag har, men fröknarna gav sig inte och försökte typ tvinga barnen att skratta. Barnen blav otåliga och allt tog sjukt lång tid.
På två avdelningars gruppbilder kom det in två skrikande ungar när alla andra redan var uppställda, vilket gjorde att de andra barnen blev väldigt oroliga och allt blev helrörigt. Om man kommer för sent måste de väl fatta att det inte går att bara hoppa in sådär när jag redan tagit flera bilder på gruppen. Speciellt när barnet är väldigt mammigt och blir jätteledset när mamman bara lämpar av det. Dessutom verkade inte fröknarna ha någon kommunikation med varandra överhuvud taget och meddelade inte varandra att deras avdelning var färdigfotad så att nästa kunde komma in. Så jag fick sitta och vänta jättelänge och sedan springa och leta reda på nästa avdelning. Dumhuven.
60 dagisbarn tar normalt absolut inte längre än till lunchen vid klockan 12, men nu kom vi inte därifrån förrän vid halv två. Då var jag sjukt hungrig kan jag säga! Men mest synd tycker jag om de barn som fotades sist, som fick sin mat när fotningen var klar. Då är det väl inte så konstig om barnen är ledsna och otåliga om de fått gå hungriga enda till klockan ett! Hur tänker fröknarna då egentligen?
Det var väldigt skönt att ha Linda med sig som assistent och kunna prata av sig lite mellan fotandet. Annars hade jag nog brutit ihop. Äh, nu ska jag inte klaga mer. Personalen var väldigt nöjda och det var mitt sista jobb denna säsong så det känns himla skönt! Jag känner att jag börjar bli lite trött på det här nu. Imorgon är det utvärdering och inlämning av all utrustning på kontoret.
Jag undrar om det blir något av den där avslutningsfesten för alla som jobbat under hösten? Vore grymt kul i alla fall!
Naken tant i vinterkylan
Så är man i Göteborg då, men det var inte förrän igår vi kom hit.
Någon hade visst bokat in mig på ett dagis i Halmstad, så det var bara att fara dit. De sa till mig att Halmstad låg på vägen, men det var ju för tusan söder om Göteborg!
Det var ett himla fint hotell i alla fall. Det fanns en bastu (med heta killar i!), massagestol och glassautomat där man fick ta gratis glass med massa olika strösselsorter. Mitt i en galleria låg det, fint som tusan, så Linda hade lite att roa sig med när jag jobbade i alla fall.
Kolla snygg skylt vi hittade i Halmstad:
Djurkonstnär. Vad fasen är det liksom?
Ett djur som målar? En gubbe som målar av djur? En tant som gör tavlor med djurdelar?
Det fanns en massa roliga barn på gårdagens Halmstaddagis. En blev min bästa vän - ritade fina teckningar till mig och gav mig en puss och en kram när jag hade fotat honom. Sen skulle han klappa på mitt huvud lite nu och då för att jag hade så fluffigt hår. Han ville vara med mig konstant och sa hejdå hundra gånger när jag gick. Söt.
Sen fick jag en massa konstiga frågor hela tiden.
"Är du naken när du sover?" helt plötsligt från ingenstans..
"Nää, jag har nattlinne när jag sover faktiskt", svarade jag. "Sover du naken eller?"
"Nej, men min mamma gör det!"
Hmm, bra information där.
De verkar haft lite skev uppfattning om min ålder igen. När jag skulle ta porträtt sa en av fröknarna:
"Och så tittar du på tanten!"
Tack så mycket. Tack. Hellre "flickan" än tanten faktiskt.
Jag glömde min jacka där. Varma vinterjackan och jag hade inte någon annan med mig.
Ni undrar säkert hur man kan glömma jackan när det är minus ute, men jag höll på att packa in all utrustning i bilen och sprang mellan dagiset och bilen flera gånger. Tänkte att jag tar på mig jackan sen, men det glömde jag såklart.
Så nu har jag fått gått runt i Göteborg med flera lager långärmade tröjor, men jag har frusit som tusan ändå. De skulle skicka jackan hem till mig i alla fall. Tur att jag inte hade mobil eller bankkort eller något sådant i den!
Någon hade visst bokat in mig på ett dagis i Halmstad, så det var bara att fara dit. De sa till mig att Halmstad låg på vägen, men det var ju för tusan söder om Göteborg!
Det var ett himla fint hotell i alla fall. Det fanns en bastu (med heta killar i!), massagestol och glassautomat där man fick ta gratis glass med massa olika strösselsorter. Mitt i en galleria låg det, fint som tusan, så Linda hade lite att roa sig med när jag jobbade i alla fall.
Kolla snygg skylt vi hittade i Halmstad:
Djurkonstnär. Vad fasen är det liksom?
Ett djur som målar? En gubbe som målar av djur? En tant som gör tavlor med djurdelar?
Det fanns en massa roliga barn på gårdagens Halmstaddagis. En blev min bästa vän - ritade fina teckningar till mig och gav mig en puss och en kram när jag hade fotat honom. Sen skulle han klappa på mitt huvud lite nu och då för att jag hade så fluffigt hår. Han ville vara med mig konstant och sa hejdå hundra gånger när jag gick. Söt.
Sen fick jag en massa konstiga frågor hela tiden.
"Är du naken när du sover?" helt plötsligt från ingenstans..
"Nää, jag har nattlinne när jag sover faktiskt", svarade jag. "Sover du naken eller?"
"Nej, men min mamma gör det!"
Hmm, bra information där.
De verkar haft lite skev uppfattning om min ålder igen. När jag skulle ta porträtt sa en av fröknarna:
"Och så tittar du på tanten!"
Tack så mycket. Tack. Hellre "flickan" än tanten faktiskt.
Jag glömde min jacka där. Varma vinterjackan och jag hade inte någon annan med mig.
Ni undrar säkert hur man kan glömma jackan när det är minus ute, men jag höll på att packa in all utrustning i bilen och sprang mellan dagiset och bilen flera gånger. Tänkte att jag tar på mig jackan sen, men det glömde jag såklart.
Så nu har jag fått gått runt i Göteborg med flera lager långärmade tröjor, men jag har frusit som tusan ändå. De skulle skicka jackan hem till mig i alla fall. Tur att jag inte hade mobil eller bankkort eller något sådant i den!
Det är gött.
Nu drar jag till Göteborg för att fota dagisungar igen.
Jag har laddat upp med en massa bra skivor och en förhoppningsvis bra ljudbok som ska spelas hela vägen till Götet.
Jag åker utan GPS den här gången.
Jag kommer att avlida. I alla fall köra bort mig.
Vet ni hur svårt det är att hitta i Göteborg?! Vet ni hur många konstiga vägar det finns med miljoner på- och avfarter efter snabba svängar, så att man inte alls hänger med och vet vilken avfart eniro-beskrivningen menar?
GaH! Det var svårt med GPS. Jag undrar hur det går nu.
Hotellet verkar lätt att hitta till i alla fall. Typ mitt i centrum. Jag ska bo på en båt!
Titta här:
Ibis hotell. Det får duga.
Förutom vägarna så tycker jag mycket bra om Göteborg. Här ska shoppas minsann!
Retur in my ass.
Nu sitter jag på kontoret och registrerar returer. Kastar en massa bilder som folk skickar tillbaka.
Å, det känns så onödigt att vi trycker upp en massa bilder som vi bara kastar sedan. Man borde komma på något bättre system. Beställa via internet kanske?
Men man kanske köper mer om man får allt hemskickat, vad vet jag.
Det är fruktansvärt tråkigt i alla fall. Jag börjar redan längta efter att fota igen, men det kanske är tur att jag får lida några dagar så jag får lusten tillbaka. Jag tycker synd om dem som jämt jobbar på kontoret.
Samma sak hela tiden - öppna kuvertet, se vilka bilder det innehåller, fylla i ett formulär på datorn och kasta alltsammans i en kartong. Om och om igen. Flera hundra stycken.
Agh, jag har världens huvudvärk!
Nu har jag jobb på kontoret i morrn och på torsdag med om jag vill. Egentligen vill jag bara ha ledigt, men jag behöver alla pengar jag kan få.
På fredag ska jag fota för Folkbladet igen. Någon konsert med Eldkvarn. Men det blir nog kul, inget att skriva denna gång. Det är skrivandet som tar mest tid och energi. Konsertfoto är bara himla roligt!
Jag måste bara se till att få lite ordentligt betalt.
Klick klick!
Idag fotade jag högstadium. Det var riktigt länge sen sist. Och en väldig skillnad mot dagis!
Bara porträtt den här gången, en väldig massa klasser och en halvtimme per klass.
Jag tänkte att det var ett helvetesschema, att jag aldrig skulle hinna, komma efter och bli helt slutkörd. Dessutom hade jag sovit aldeles för lite.
Men det gick riktigt bra.
Tusan vad snabb jag har blivit!
Det tog max en kvart för varje klass, så det var hur lungt som helst!
Jag hann till och med visa bilderna för eleverna och fota om dem som inte var nöjda. Fast chefen säger att man inte ska visa bilderna, att det bara blir bråk då, men det förstår jag inte riktigt.
Det är klart att alla blir mer nöjda och vi får fler bilder sålda om de själva får välja vilken bild som de tycker blev bäst.
När de får se alternativen och gör ett val, har de ju i princip redan köpt bilden. De har fått välja och vet de att de inte blir bättre än så.
De sa att de aldrig fått titta på bilderna förut och blev jätteglada när de fick det. Jag kände mig uppskattad och fick en massa positiva kommentarer.
Vad är det som inte är bra med det? Är det någon som förlorar på det eller?
Retard
Jag fotade ett barn idag, som var helt tjurig och vägrade se det minsta lilla glad ut.
Mamman var jobbig och lockade med Läckerol om han visade ett litet leende, men ungen vägrade och fick minsann Läckerol ändå.
"Haltablet", sa han hela tiden tills mamman tröttnade.
Så var det någonting jag gjorde som fick ungen glad under någon sekund och jag hann knäppa en jättefin bild. Pustade ut för att allt trulande var över och visade mamman bilden så att hon skulle få se hur fin den blev, äntligen.
"Jag tycker han ser lite utvecklingsstörd ut", sa hon bara.
Hur kan man ens säga så om sitt eget barn! Ett helt vanligt, avslappnat fint leende. Är man utvecklingsstörd då?
Jag insisterade på att bilden var jättefin, men hon ville inte ge sig. Jag hade redan hållt på i säkert 20 minuter med ungen (normalt tar det någon minut), så jag visste att det absolut inte skulle kunna gå att få bättre. Det var ett väldigt utspritt schema, så jag kunde ta mig den tiden, men jag bara hoppades på att det skulle komma ett nytt barn så jag kunde köra hem dem någon gång! Men icke.
Tillslut kom Thomas som skulle hämta något i rummet jag var i. Han började skoja lite med barnet, ungjävlen spottade och räckte ut tungan åt honom! Han förstod minsann att jag inte hade det lätt... Han fick syn på bilden och lyckades tillslut få mamman att gå med på att välja den "utvecklingsstörda".
Ibland förstår jag mig inte på folk. Det går ju inte att pressa fram ett leende hon någon som verkligen inte vill, fast man försöker med alla trix man har. Jag vill väl inte hålla på hela kvällen med hennes ungjävel!
Föräldrar kan vara pain in the ass ibland...
Rapunsel, Rapunsel, släpp ner ditt hår!
Jag tänkte bara visa en bild från denna vecka. En bild som jag blev väldigt nöjd med.
Förskolan Borgen.
De hade en stor borg inomhus som de ville få med på bilden på något sätt.
Så, det fick bli såhär:
En jäkla massa ungar, två slängdes upp i tornet.
Det var ett himla ståhej för att få de att stanna kvar där uppe och kika ut genom fönstrena, men det blev tufft!
Det finns en massa som jag inte är nöjd med också, men skit i det.
Helheten tycker jag blev frän.
En massa utspridda leksaker och fönster gömdes smidigt och snyggt bakom tyget, som faktiskt passade riktigt bra ihop med borgen.
Jag visade den för Thomas, fotochefen. Han blev riktigt imponerad och ville ha ett ex till sig själv. Ett visningex.
Han kollade på en massa andra bilder jag fotat och sa att jag tar mycket bättre gruppbilder än många fotografer på företaget som hållt på i många år.
Tjo, då blir man glad!
Han vill gjärna jobba med mig nästa år.
Det tror jag med att jag vill.
Han sa att jag nog behöver lite semester från det här ett tag nu.
Det tror jag med att jag behöver.
Men nu har jag jobb hela vecka 42 och 43 och någon dag vecka 44.
Så det blir inte ledigt än på ett tag, men desto mer pengar.
Och snart, snart! AUSTRALIEN!
Jag får se hur jag känner när jag kommer hem från Australien, kanske vill jag syssla med något helt annat.
Vad vet jag?
Det är bra att jag inte behöver bestämma mig nu i alla fall.
Något som också är bra är att även om jag inte vill bo kvar i Norrköping, så kan jag ju jobba med skolfoto ändå. Jag reser ju i vilket fall runt som en tok, så det kan väl inte göra någon skillnad.
Det är bra att de vill ha kvar mig i alla fall.
Jag har flu, man och barn minsann!
Jag hade en hel del söta barn den här veckan ändå.
Igår var jag på ett dagis där det fanns en liten tjej som hette Moa (inte så konstigt att hon gillade mig...).
När jag packade ihop mina saker och var redo att gå kom hon in och ställde sig och tittade på mig.
"Ska du gå hem nu?" frågade hon och såg jätteledsen ut.
"Ja, jag ska bara plocka in alla mina saker i bilen först".
"Jaha... Kan inte du komma hem till mig och ta kort på mina föräldrar?"
"Haha, näe, det tror jag inte jag kan. Nu ska jag till ett annat dagis förstår du."
"Vet du vart jag bor? Vet du vart Säter..eh...dalen ligger? Man åker..."
Haha, så söt. Fyra år kanske. Hon blev verkligen besviken...Hon gjorde min dag!
Idag var jag trött och seg. Kände mig inte på topp. Men jag fick äta god soppa som barnen lagat och då blev jag på bra humör igen. Jag förde en del intressanta samtal under luchen med.
Liten kille, typ 3 år: "Har du en flu?"
"Haha, näe, jag har ingen fru!"
Söt liten tjej: Jag tror han menar man.
Annan kille: Ska du åka hem till dina... barn?
Herregud, hur gammal tror de att jag är?!
Falublä
Sådär, nu är jag hemma igen.
Det blev inget internet för mig i Falun, den dumma datorjäveln ville inte koppla upp sig på det trådlösa nätverket och jag blir verkligen inte klok på varför. Jag ringde internetexperten Emelie, men hon kunde inte heller hjälpa mig. Tydligen så var det Widows Vista hon inte förstod sig på. Typiskt. När man har värsta proffsvännen så har man ändå fel operativsystem...
Så, jag försökte luska ut om man kunde låna datorn i receptionen, men den hade visst blivit fulladdad med porr, så hade de snällt fått montera ner. Trevligt trevligt.
Den här veckan var ingen höjdarvecka direkt. Bra dagis på dagarna, men inte så mycket annat att göra sedan.
Det var inte så himla kul att bo själv på hotell den här veckan. Det blev hela kvällar framför TVn varendaste dag. Det fanns inte så mycket mer att roa sig med. Jag var på ett antal riktigt bra restauranger. Men själv. Det är inte så roligt då. Inte alls kul att sitta och vänta på maten i över en halvtimme utan att ha något att fördriva tiden med. Jag kände mig helt mobbad. Jag var inne på en fin thairestauang och satte mig vid ett bord för att vänta på menyn. Jag väntade och väntade, de verkade inte se mig. Tillslut gick jag fram till kassan och frågade om menyn där, de var snälla och trevliga och frågade mig vart jag satt någon stans. Jag pekade bort mot ett par bord vid fönstrena och kyparen följde med mig bort men ställde sig vid ett tjejgäng som satt där jag pekade.
"Nej, jag sitter här", fick jag snällt säga och visa på det tomma bordet vid fönstret. Inte med det glada tjejgänget, utan helt mobbat bredvid.
Maten var god i alla fall.
Vrålbäbbar
Sådär, då var man hemma igen!
Det har vart en slitsam vecka. En vecka med skolfoto i Jönköping för er som inte hängt med.
Jag som trodde att det skulle bli en massa slöande på hotellet, men icke.
Eller jo, en hel del tid på hotellet har det blivit, men inte har jag slöat. Bara jobb, jobb, jobb.
Redigering av bilder, kontrollering av alla filer så att jag har valt rätt bild på rätt barn till rätt ordernummer, utväljning och kloning av borttittande barn på gruppbilder, ifyllning av labborder, kontorsmanus, katalogmanus, sjuk/frånvarolistor, kontroll av alla beställningsblanketter och klasslistor... fy fasen vad jag dör på allt pappersarbete! Det är inte precis så att det bara är att fota och tro att allt är klart sedan...
Men, men. Det har gått bra i alla fall. Trots att jag inte hunnit sova särskilt mycket.
En hel massa barn har jag träffat. otroligt söta barn, barn med roligt utseende som jag skrattat åt i smyg på hotellrummet, barn med stump-arm, barn med koncentrationssvårigheter, skrattade barn, illskrikande småungar... Det sista en hel hög av.
Jag skulle fota en förskola. En hel hop bäbisbarn som precis börjat på förskolan. Rädda jävlar som till och med var vettskrämda för fröknarna. En började gråta. Det spred sig. Det spreds något hemskt. Tillslut gallskrek varenda unge. Det gick verkligen inte att få tyst på dem! Helt kaos. Jag kan inte påstå att jag blev särskilt nöjd med fotot... Det få bli omfotografering!
Förutom den lilla incidenten har det faktiskt gått bra. På en skola var det en väldigt liten lokal, så jag stod inpressad med kameran och stativet mot väggen, precis så att jag kunde sticka in huvudet och mitt lilla öga mellan väggen och kameran. Ungarna och bakgrunden fick jag ställa upp så nära den motsatta väggen det bara gick. Det blev en del trixande för att få alla att synas, men det gick. Och det blev faktiskt bra.
På en annan skola hade jag hemskt tajt schema. 42 ungar på 45 min. Rekommenderad tid 25 barn på 45 min. Ni kanske förstår om det blev stressigt... En massa förskjutningar i schemat, men det gick det med!
Förresten, sjukt dyrt att bo på hotell. Tur att det inte är jag som betalar. 745 kr/natt. Det är tydligen billigt. Otroligt litet rum dessutom, kanske hälften av det jag har här hemma. Typ 9, 10 kvadrat. Där skulle jag få plats med min packning, en dubbelsäng, ett skrivbord och en stol som var sjukt mycket ivägen, en TV och all fotoutrustning.. Inte mycket plats kvar till lilla mig...
Äh, jag ska inte klaga. Gratis boende och traktamente sitter inte fel. Åh, vad jag vill flytta hemifrån nu! Så himla skönt att bo själv. Sen har jag vart en sväng på IKEA i Jönköping och en massa inredningsbutiger i A6 center. Hittade en väldig massa fint. Skålar, porslin, ljus, vaser, möbler, lampor, mattor.. allt! Jag vill inreda ett helt hus.
Det får bli efter Australien.
Jag längtar som tusan till Australien. Får nog börja räkna ner dagarna som Becka och Sara gör till London. Snart far dem. Vi har typ Två månader och ett par veckor kvar.
Jossan är nu mera i England förresten. Isle of Wight. Ett år blir hon borta, som utbytesstudent.
Läs om hennes bravader här.
Åh vad jag kommer att sakna sötbollen! Tur att jag med åker bort, får lite annat att tänka på...
Jag längtar!
En sten har släppt
Hur gick det med gruppbilden då?
Jo, helt strålande!
Solen strålade den med, så det gick fint att vara ute.
Jag trodde att jag skulle vara helt sjukt nervös och hispig, men jag var lugn som en filbunke.
Jag fick tag i rektorn på expeditionen, vi gick ett varv runt skolan för att se var vi skulle ställa upp gruppen. Jag hittade en jättefin plats med två bänkar framför en jättestor ek och hon hittade två killar som bar ut bord och stolar åt mig (jag behövde inte göra ett smack, mer än att placera ut dem!).
Jag var där jättetidigt, så jag hade en massa tid på mig att hitta bra platser till arbetslagsbilderna, fundera ut hur jag skulle ställa upp grupperna, mäta ljus, ställa in kameran och bara ta det lungt.
Sedan kom allt folk, som nu visade sig var 59 stycken. Skönt! Några var visst på kurs och en del var sjuka.
Uppställningen gick jättebra - alla var glade och trevliga och lyssnade på mig.
Det enda Thomas (fotochefen) behövde hjälpa till med var att flytta på två personer som blev lite för långa och flytta ut stolarna i främre raden något. Annars klarade jag av det helt själver! Supernöjd.
Även Thomas var väldigt nöjd. Han sa att det var den bästa gruppbilden han någonsin sett från någon ny fotograf. Jag skötte mig utmärkt tydligen.
Såhär snyggt blev det:
(Väljer att ha den såhär liten, så att ni inte ska kunna se vilka det är.
Vet inte om jag får lägga upp sådant här på bloggen liksom...)
Sedan blev den en massa arbetslagsbilder och porträtt på allihop. Porträtten behövde jag som tur var inte fota, utan det skötte tre andra nya fotografer.
Efter detta blev det en tur till Djäkneparksskolan där Sebbe fick sköta alltsammans. Men det blev nog med en hel del hjälp från Patrik...
Eftersom detta är min gamla högstadieskola, så hittade jag en massa lärare att hälsa på. Riktigt trevligt måste jag säga, även om ingen kände igen mig först!
Imorrn ska jag upp svintidigt.
06.30 ska jag vara på kontoret, sedan ska vi åka till ett dagis någonstans utanför Vadstena, 10 mil bort.
Det blir en lång dag i morgon, men en slapp. Jag ska bara titta på när Thomas fotar hela dagen och sedan ska vi nog ha någon slags utvärdering.
Det blir nog bra. Om jag inte somnar mitt i alltihop...
Pang pang och fullt huvud
Fredags vad en grymt rolig dag!
Jag sköt pistol på jobbet. Haha. Mitt i prick! Där satt den!
Nu kanske ni blir oroliga. I onödan kan jag säga...
Kick off med alla fotografer, kontorspersonalen och bossen. Prickskytte blev det minsann. På tavla då förstås!
Ingen hemlig fantasi som gick i uppfyllelse direkt, men väl en pojkdröm för några av grabbarna. Jag vet i alla fall en hel hög med små buspojkar som sprang runt och lekte cowboy med täljda gevär på dagis...
Kaliber 22 tydligen. Vad nu det innebär...
Så hur gick det då? Första fem skotten - miss. Andra omgången; en etta och en... tia!
Nämen se där! Jag kunde visst träffa en typ 30*30 cm stor tavla på 200 meters avstånd mitt i prick! Det trodde jag inte. Kanske borde tillägga att jag inte hade någon som helst kontroll och att resten av skotten missade...
På sista skjutningen blev det lite spridda skurar med ett resultat på 22 poäng.
Jag tror att jag och Kim kom näst efter Sebbe, eller om det var någon i mellan.
Från slutet då.
Sebbe fick 0 poäng. 0!
Bom, bom, bom, bom! Haha!
Det blev han mobbad för resten av kvällen.
Det dumma var att siktet var svart och mittområdet på tavlan också var svart, så man var tvungen att sikta under mitten där tavlan var vit för att få kontraster. Helkorkat.
Dessutom blev det en såndär liten rekyl så att man ryckte till med handen. Skitsvårt.
Vann gjorde självaste VDn med 79 poäng på två skjutningar. Riktigt bra må jag säga!
Sedan sköt vi två skott var med en magnumrevolver. Riktigt biffiga patroner, 9 mm någonting, bla bla. Det måste vara diametern på patronerna då.
En såndär revolver som säkert skulle gå att spela rysk roulette med. Med en sådant där roterande magasin. Där man laddar revolvern med ett skott, snurrar på magasinet och trycker av mot tinningen.
Se om man överlever liksom. Kul grej.
Typ en sådanhär puffra.
Ojojoj vad den small! Hela kroppen ryckte till.
Det var riktigt kul!
Därefter bar det av till Harrys. Första gången för mig där, jag har ju inte riktigt åldern inne... Inte Kim heller för den delen.
Visst 23-årsgräns, men när man hänger med ett medelålders gäng så kollar de tydligen inte leg.
Beställde i baren gjorde jag friskt ändå. Företaget bjöd på tre drycker. Gratis är gott liksom!
Först en Smirnoff Ice, sedan två glas vin till maten och sist en underbart god drink med ananasjuice och lite annat smått och gott. Dessutom gratis förrätt och varmrätt. Kan det bli bättre?
Jo, maten kunde faktiskt varit bättre. Jag beställde "Chili och limemarinerade majskyckling" i någon sorts sås. Kycklingen smakade ingenting och såsen kändes som vanlig ketchup.
Äsch! Potatisen var god, jag blev mätt och sällskapet var fantastiskt!
Det räckte gott för mig! Riktigt kul gäng må jag säga! Bossen pratade på som aldig förr om fyllesvimningar på toaletter och resor till Las Vegas...
Absolut en riktigt lyckad kväll!
Nu drar det igång!
Den här veckan har varit riktigt rolig!
Ojojoj vad jag har lärt mig saker!
Utbildningen till skolfotograf hos Östsvenska Foto har alltså satt igång!
Jag känner att de här kan blir riktigt bra! Otroligt härliga människor allesammans på företaget, speciellt vi nya fotografer som lärt känna varandra riktigt bra under veckan, trots väldigt olika åldrar, kunskaper och intressen.
Det är riktigt slitigt att vara skolfotograf har jag fått lära mig. Sjukt mycket utrustning att bära på och sätta upp varje dag.
Två timmar tar det för mig att sätta upp alltihop. Jag hoppas att jag lär mig det snabbare, annars lär jag få gå upp väääldigt tidigt varje morgon då jag oftast börjar fota kring 8.
Det är porträttutrustning med fond (bakgrund), fondbelysning, hårbelysning, huvudblixt med paraply, reflexskärm, fyra stativ, pall, kuddar, sladdar...
Grupputrustning med 10x3 meter fond, rör att fästa fonden i, två stora blixtar med paraply, en massa stolar, sladdar och fyra stativ.
Dessutom kamera och stativ till denna, dator kopplad till kameran och "kontor" att ha datorn och papper på. Riktigt mycket papper att hålla reda på och fylla i korrekt blir det.
Allting ska mätas ut och ställas upp lika dant varje dag. Ljuset mäts med ljusmätare och vitbalansen ställs in.
Barnen ska sitta rätt, ljuset ska träffa rätt och barnen ska titta in i kameran och se glada och avslappnade ut. Dessutom ska föräldrarna blui nöjda med bilderna så att vi får något sålt, vilket innebär inga kepsar på huvudet, hår i ögonen, snoriga näsor eller skrynkliga kläder.
Det är inte lite krav vi har på oss!
Men bara jag lär mig tekniken riktigt bra, så att jag kan lägga all fokus på barnen så ska det nog fixa sig!
Igår fick vi låna en hög med barn från Svärtinge hus att testa våra kunskaper på. Jag tycker att det gick riktigt bra för att vara första gången. Jag lyckades i alla fall fånga ett leende på alla barnen och fick dem att sitta som de skulle. Näst intill i alla fall. Visst finns det massor att förbättra, men det ska jag se till att göra under nästa vecka!
Barnen kan jag inte visa här, men jag vågar nog lägga upp lite bilder på några av fotograferna utan att de blir allt för sura..
Tommy
Emil
Madde (som Thomas envisas med att kalla mig, för att vi tydligen är lika...)
Thomas ger onda ögat.
Lite mer student.
I fredags gick jag upp 05.00 för att följa med Östsvenska foto på en studentfotografering.
Efter en och en halv timmes bilfärd, kom vi fram till vad jag hade hört var "en håla mitt inne i skogen" - Hallsberg, några mil från Örebro. Men det visade sig vara ett litet samhälle med en hel del affärer och en stor gymnasieskola med över 1200 elever.
Det blev häng med gubbar hela dagen. Här ställer Niklas och Thomas upp för att se så att de inte får sol i ansiktet. Det är Thomas som jag har haft kontakt med hela tiden, som jag har vart på anställningsintervju hos och på dagisfotografering med. Idag var Thomas styrig och flyttade runt på stolarna säker 10 gånger för att hitta rätt ljus och bakgrund. Jag fick snällt hjälpa till...
Det var en del riktiga fullisar som skulle fotas, men grabbarna klarade det fint! Det blir kul att jobba med de, riktigt bra sammanhållning minsann. Men en del skämtande och grabbig stämning blir det allt.
Peter till Thomas: "Hur känns det att va en medelålders jämnfet man?". Det kan man ju fråga sig. Jag ska tydligen inte lyssna på deras prat...
Det blev mest snack med 21-åriga Kim. Trevlig kille det där. Riktigt dukig fotograf dessutom.
Jag fick fota under en seremoni med uppträdanden av esteterna och stipendieutdelning.
Mitt nya vidvinkelobjektiv fungerade superduper.
Sedan blev det dags för utspring:
Precis när de började prata i micken...
Härligt! Men trots skrik på bilderna, så skrek de flesta lite dåligt faktiskt. Och de såg lite för sura ut.
Det var väldas mycket folk som tittade på. Stackarna längst bak kan ju knappast ha sett något.
Jag och Thomas skulle ta oss en titt på mina bilder, så får vi se om något duger åt katalogen.
I morgon ska jag på konferens på kontoret, så vi kanske tar det då. Det var en väldigt rolig dag i alla fall! Och jag var minsann trött på vägen hem igen...
Men jag åkte inte hem, utan det blev först en tur till stan där jag köpte mig ett par supersnygga skor på H&M i väntan på spårvagnen (under ser ni min studentklänning, perfekt match liksom).
Sedan bar det av till Jossan där vi pratade en massa strunt och såg på dålig film tills jag somnade i soffan. Det var väldigt roligt att träffa henne i alla fall! Vi köpte naturgodis för 87 kr, vilket gjorde mig illamående... hehe. Jag lär mig aldig hur mycket jag kan äta.
Därefter drog jag ner på stan och gick på Svea skeppet med Anna där hennes bror var DJ. Det var trevligt, men inte särskilt mycket folk. Det blev lustig dans, shottande och film på toaletten.
Sicken lång dag. Men bra!
Efter en och en halv timmes bilfärd, kom vi fram till vad jag hade hört var "en håla mitt inne i skogen" - Hallsberg, några mil från Örebro. Men det visade sig vara ett litet samhälle med en hel del affärer och en stor gymnasieskola med över 1200 elever.
Det blev häng med gubbar hela dagen. Här ställer Niklas och Thomas upp för att se så att de inte får sol i ansiktet. Det är Thomas som jag har haft kontakt med hela tiden, som jag har vart på anställningsintervju hos och på dagisfotografering med. Idag var Thomas styrig och flyttade runt på stolarna säker 10 gånger för att hitta rätt ljus och bakgrund. Jag fick snällt hjälpa till...
Det var en del riktiga fullisar som skulle fotas, men grabbarna klarade det fint! Det blir kul att jobba med de, riktigt bra sammanhållning minsann. Men en del skämtande och grabbig stämning blir det allt.
Peter till Thomas: "Hur känns det att va en medelålders jämnfet man?". Det kan man ju fråga sig. Jag ska tydligen inte lyssna på deras prat...
Det blev mest snack med 21-åriga Kim. Trevlig kille det där. Riktigt dukig fotograf dessutom.
Jag fick fota under en seremoni med uppträdanden av esteterna och stipendieutdelning.
Mitt nya vidvinkelobjektiv fungerade superduper.
Sedan blev det dags för utspring:
Precis när de började prata i micken...
Härligt! Men trots skrik på bilderna, så skrek de flesta lite dåligt faktiskt. Och de såg lite för sura ut.
Det var väldas mycket folk som tittade på. Stackarna längst bak kan ju knappast ha sett något.
Jag och Thomas skulle ta oss en titt på mina bilder, så får vi se om något duger åt katalogen.
I morgon ska jag på konferens på kontoret, så vi kanske tar det då. Det var en väldigt rolig dag i alla fall! Och jag var minsann trött på vägen hem igen...
Men jag åkte inte hem, utan det blev först en tur till stan där jag köpte mig ett par supersnygga skor på H&M i väntan på spårvagnen (under ser ni min studentklänning, perfekt match liksom).
Sedan bar det av till Jossan där vi pratade en massa strunt och såg på dålig film tills jag somnade i soffan. Det var väldigt roligt att träffa henne i alla fall! Vi köpte naturgodis för 87 kr, vilket gjorde mig illamående... hehe. Jag lär mig aldig hur mycket jag kan äta.
Därefter drog jag ner på stan och gick på Svea skeppet med Anna där hennes bror var DJ. Det var trevligt, men inte särskilt mycket folk. Det blev lustig dans, shottande och film på toaletten.
Sicken lång dag. Men bra!
Skolfotograf?
Intervjun då, hur gick den?
Riktigt bra faktiskt!
Jag slapp alla de där "obligatoriska" frågorna. Som "nämn dina svaga sidor", "vad kan du tillföra företaget?", "berätta lite om dig själv!".. bla bla. I stället blev det mer som ett samtal. Han berättade en massa om företaget, jag frågade lite, vi diskuterade lite.
Det enda som han tyckte var emot mig egentligen är min ålder. Jag är för ung som sagt. Men han trodde nog att jag skulle klara av det ändå. Mitt CV var jättebra sa han. Både bilderna och CVt var mycket bättre än andra han fått in från folk som är mycket äldre och har mer erfarenhet än mig. Skulle jag vara 22-23 skulle det vara perfekt! Inget jag kan ändra på tyvärr... Inget jag vill ändra på heller för den delen. Det kanske är en fördel också. Det kan vara lättare att känna sig bekväm med en som är yngre. Man blir inte den där farbrorn som tramsar omkring, det blir mer naturligt.
Grejen är den att jag är lite osäker själv. Förskola - mellanstadiet tror jag inte är några problem. Svårigheterna kommer vid högstadiet. I den åldern är de ju så jäkla dryga och trotsiga! Killar speciellt. Frågan är om de skulle ha någon respekt för mig. Gymnasiet går nog bättre. Även om jag är nästan lika gammal som dem, så har de flesta lugnat ner sig betydligt. Jäkla högstadiebarn. Stök och bök.
Men, det verkar så himla kul! Väldigt stressig bara. På ca 45 min ska man hinna med att fota en klass på, säg, 30 elever. Först gruppbild på kanske en kvart. Det betyder att det endast blir en minut över till varje porträttbild. Barn som inte vill sitta still, barn som inte vill le... ja, ni fattar. Inte mycket utrymme till krångel alltså. I början kan det hända att luncen ryker när man ligger efter i schemat. Jag känner på mig att det kommer att göra det för mig.
Det är en väldig massa resande också. Upp till en vecka kan man vara borta. Göteborg, Stockholm, Dalarna... Bo på hotell, sköta allting själv. Fota hela dagarna, sedan blir det nog rätt ensamt utan något stöd om det skulle krångla. Samtidigt är det en väldig utmaning! En väldig erfarenhet! Man blir inte låst i lilla Norrköping.
Tills på tisdag har jag på mig att bestämma om jag vill ha jobbet eller inte. Han har samma tid på sig att bestämma om han vill ha mig eller inte. Det verkar oerhört krävande, men ändå, vilken chans! Perfekt anställningstid, augusti - november. Heltid. Jag hinner sommarjobba på cirkusen innan, sedan har jag en hel massa pengar att resa för! Då finns det faktiskt en stor chans att jag kommer iväg innan jul som jag vill! Om han är nöjd med mitt jobba kan det leda till att jag får fota student- och avslutningsbilder på våren sedan. Fortsätta på hösten året efter.
Jag skulle ångra mig oerhört om jag inte tog den här chansen! Men, kommer jag att klara det?
