Hela huvet stormar

Igår stod jag öga mot öga med en väldigt otrevlig överaskning.
En ny kackerlacka hade lyckats smita in i vår lägenhet! En riktigt stor sådan dessutom, nästan 5 cm plus långa äckliga känselspröt.
Kanske var det tonfisken som lockad dit den. Förra gången vi hade en kackerlacka på besök hade vi glömt en tonfiskburk framme, visserligen tom och ursköljd, men den luktade lite tonfisk ändå. Samma sak denna gång.

Den var mycket tjockare och större än denna fuling!

Och vet ni vad? Kackerlackor kan flyga! Och de kryper rysligt fort dessutom. Så fort att det var omöjligt att döda den, men tur var väl det att vi inte lyckades, för sedan läste vi att krossade kackerlackor ger ifrån sig någon sorts lukt som drar till sig fler kackerlackor. Fler vill vi ju inte ha!

Vi lyckades ändå få ut den ur lägenheten. På ett mycket smart sätt tycker jag faktiskt.
Den hade flugit och satt sig på dörren där den kröp omkring och flinade åt oss. Vi hämtade en burk och Emelie lyckades få den att krypa in i burken. Haha, så var den fast!

Burken tryckt mot dörren och kackerlackan inuti. Nu var bara problemet att stänga igen burken på något sätt och få ut odjuret. Jag kom på den briljanta idén att ta ett papper och försiktigt skjuta in det under burken medan Emelie fortsatte att trycka den mot dörren. Sedan fick tejpen åka fram och vi tejpade fast varenda liten flik av pappret i burken så att den fulingen omöjligt skulle kunna smita.
Sedan skjuts in i soptunnan utanför huset. Jag hoppas den kvävdes till döds.