Hela huvet stormar

Uppträdde på Kanongalan idag, anordnad av Klara och Karin i klassen och några fler Finspångstjejer.
Det är inte varje dag man delar loge med en Idol-deltagare! En bra sådan dessutom. Christoffer Hiding var förvånansvärt trevlig och hade inte hunnit bli en sådan där kändissnobb ännu. Han blev till och med väldigt glad när han fick låna en penna av mig. Han repeterade för fullt och missade vårat voltnummer. Det blev lite snack med honom i pausen.

- Christoffer! De letar efter dig!
- Haha, vilka då?
- Karin eller vem det var, de som anordnar det.
- Jasså, ville de visa mig pizzan?
- Haha, nej, det vet jag inte. De undrade vart du var bara.
- Okej, men jag är här! Det vore synd om jag hade kommit bort. Förresten, har de där cirkusgrejerna varit?
- Jaa.. vi har uppträtt med vårat voltnummer.
- Åh, synd. Det hade jag velat se.

Då borde han inte repeterat så mycket kanske... haha, men han var som sagt väldigt lätt att prata med och gjorde ett riktigt bra framträdande.



Handstående-Elin var med, hon verkade väldigt stressad. Hon kom en kvart innan sitt nummer, precis från ett annat uppträdande. Direkt efter hennes uppvisning, lika bra som alltid, drog hon vidare till nästa. Det lät väldigt jobbigt, speciellt när hon hade överansträngt sina vader och fick skitont av att gå.



Vårt nummer gick bra trots en vädigt liten scen, så att vi var tvungna att ta bort och göra om en massa trick. Hela galan var riktigt lyckad tycker jag! Bra artister och bra ordnat alltsammans. Bara det att alla artister fick stå kvar skitlänge på scenen och höra allas lottnummer ropas upp efter vi hade fått våra blommor. Vi fick stå och se glada ut ett bra tag där. Jag glömde kvar min blomma också, äsch, det var roligt ändå!