Hela huvet stormar

Intervjun då, hur gick den?
Riktigt bra faktiskt!
Jag slapp alla de där "obligatoriska" frågorna. Som "nämn dina svaga sidor", "vad kan du tillföra företaget?", "berätta lite om dig själv!".. bla bla. I stället blev det mer som ett samtal. Han berättade en massa om företaget, jag frågade lite, vi diskuterade lite.

Det enda som han tyckte var emot mig egentligen är min ålder. Jag är för ung som sagt. Men han trodde nog att jag skulle klara av det ändå. Mitt CV var jättebra sa han. Både bilderna och CVt var mycket bättre än andra han fått in från folk som är mycket äldre och har mer erfarenhet än mig. Skulle jag vara 22-23 skulle det vara perfekt! Inget jag kan ändra på tyvärr... Inget jag vill ändra på heller för den delen. Det kanske är en fördel också. Det kan vara lättare att känna sig bekväm med en som är yngre. Man blir inte den där farbrorn som tramsar omkring, det blir mer naturligt.

Grejen är den att jag är lite osäker själv. Förskola - mellanstadiet tror jag inte är några problem. Svårigheterna kommer vid högstadiet. I den åldern är de ju så jäkla dryga och trotsiga! Killar speciellt. Frågan är om de skulle ha någon respekt för mig. Gymnasiet går nog bättre. Även om jag är nästan lika gammal som dem, så har de flesta lugnat ner sig betydligt. Jäkla högstadiebarn. Stök och bök.

Men, det verkar så himla kul! Väldigt stressig bara. På ca 45 min ska man hinna med att fota en klass på, säg, 30 elever. Först gruppbild på kanske en kvart. Det betyder att det endast blir en minut över till varje porträttbild. Barn som inte vill sitta still, barn som inte vill le... ja, ni fattar. Inte mycket utrymme till krångel alltså. I början kan det hända att luncen ryker när man ligger efter i schemat. Jag känner på mig att det kommer att göra det för mig.

Det är en väldig massa resande också. Upp till en vecka kan man vara borta. Göteborg, Stockholm, Dalarna... Bo på hotell, sköta allting själv. Fota hela dagarna, sedan blir det nog rätt ensamt utan något stöd om det skulle krångla. Samtidigt är det en väldig utmaning! En väldig erfarenhet! Man blir inte låst i lilla Norrköping.

Tills på tisdag har jag på mig att bestämma om jag vill ha jobbet eller inte. Han har samma tid på sig att bestämma om han vill ha mig eller inte. Det verkar oerhört krävande, men ändå, vilken chans! Perfekt anställningstid, augusti - november. Heltid. Jag hinner sommarjobba på cirkusen innan, sedan har jag en hel massa pengar att resa för! Då finns det faktiskt en stor chans att jag kommer iväg innan jul som jag vill! Om han är nöjd med mitt jobba kan det leda till att jag får fota student- och avslutningsbilder på våren sedan. Fortsätta på hösten året efter.

Jag skulle ångra mig oerhört om jag inte tog den här chansen! Men, kommer jag att klara det?