Hela huvet stormar

Sådär, nu är jag hemma igen.
Det blev inget internet för mig i Falun, den dumma datorjäveln ville inte koppla upp sig på det trådlösa nätverket och jag blir verkligen inte klok på varför. Jag ringde internetexperten Emelie, men hon kunde inte heller hjälpa mig. Tydligen så var det Widows Vista hon inte förstod sig på. Typiskt. När man har värsta proffsvännen så har man ändå fel operativsystem...

Så, jag försökte luska ut om man kunde låna datorn i receptionen, men den hade visst blivit fulladdad med porr, så hade de snällt fått montera ner. Trevligt trevligt.

Den här veckan var ingen höjdarvecka direkt. Bra dagis på dagarna, men inte så mycket annat att göra sedan.

Det var inte så himla kul att bo själv på hotell den här veckan. Det blev hela kvällar framför TVn varendaste dag. Det fanns inte så mycket mer att roa sig med. Jag var på ett antal riktigt bra restauranger. Men själv. Det är inte så roligt då. Inte alls kul att sitta och vänta på maten i över en halvtimme utan att ha något att fördriva tiden med. Jag kände mig helt mobbad. Jag var inne på en fin thairestauang och satte mig vid ett bord för att vänta på menyn. Jag väntade och väntade, de verkade inte se mig. Tillslut gick jag fram till kassan och frågade om menyn där, de var snälla och trevliga och frågade mig vart jag satt någon stans. Jag pekade bort mot ett par bord vid fönstrena och kyparen följde med mig bort men ställde sig vid ett tjejgäng som satt där jag pekade.
"Nej, jag sitter här", fick jag snällt säga och visa på det tomma bordet vid fönstret. Inte med det glada tjejgänget, utan helt mobbat bredvid.
Maten var god i alla fall.