Hela huvet stormar

Idag fotade jag högstadium. Det var riktigt länge sen sist. Och en väldig skillnad mot dagis!
Bara porträtt den här gången, en väldig massa klasser och en halvtimme per klass.
Jag tänkte att det var ett helvetesschema, att jag aldrig skulle hinna, komma efter och bli helt slutkörd. Dessutom hade jag sovit aldeles för lite.
Men det gick riktigt bra.

Tusan vad snabb jag har blivit!
Det tog max en kvart för varje klass, så det var hur lungt som helst!
Jag hann till och med visa bilderna för eleverna och fota om dem som inte var nöjda. Fast chefen säger att man inte ska visa bilderna, att det bara blir bråk då, men det förstår jag inte riktigt.
Det är klart att alla blir mer nöjda och vi får fler bilder sålda om de själva får välja vilken bild som de tycker blev bäst.
När de får se alternativen och gör ett val, har de ju i princip redan köpt bilden. De har fått välja och vet de att de inte blir bättre än så.
De sa att de aldrig fått titta på bilderna förut och blev jätteglada när de fick det. Jag kände mig uppskattad och fick en massa positiva kommentarer.

Vad är det som inte är bra med det? Är det någon som förlorar på det eller?