Den levande skyltdockan


Igår blev det fika med Emelie på Waynes coffe. Äntligen kom hon ihåg de där satans kupongerna, så fick två dricka för priset av en. Smothies fick man inte välja på, men det gjorde mig inget. Myntasmothien som jag drack förra gången var inte den bästa. Grässtrån som fastnade i halsen och mellan tänderna!
Så nu fick det bli kaffelatte med vit choklad-smak. Någon vit choklad kunde jag inte känna, men det var gott ändå.
Mysig fika var det, med en massa att prata om, även om jag inte minns så mycket av det nu...

Sen stötte vi på en tjock svettig man på stan som försökte sälja nyckelbrickor till oss, samtidigt som jag pratade i telefonen och försökte flytta pengar mellan kontona i telefonbanken. Det blev lite rörigt. Han verkade helt nervös och stressad och svetten bara rann i pannan på honom. Han lyckades få mig att ta en nyckelbricka i alla fall, fan.

Sen blev det dags för uppträdande. En studentfest på campus i Linköping och jag skulle ha en liten eldshow. Angelica och Johanna var skyltdockor. Klockan nio kom vi dit och det var sagt att vi skulle uppträda mellan 22 och 22.30, men det stämde tydligen inte alls.
"Det kommer inget folk för än halv 12, så det är onödigt om ni uppträder tidigare" sa de bara, så vi fick snällt vänta.
Eftersom Maria hade blivit "sjuk" och vi bara var tre, så ville de att vi skulle köra längre, så det blev mellan halv tolv och halv ett i stället. Jag som hade tänkt gå ut på Hugo! Det blev det inget med.

Eldshowen blev det inte heller så mycket med. Det blåste som satan, så jag fick inte fjutt på skiten.
Ett gäng italienska killar fick täcka min marshall med sina jackor, medan jag försökte tända den. En av de ställde sig lite väl nära mig och började stryka på min rygg! Fy! Då var jag nära att skita i alltihop, men precis då tog den eld, men lågan slocknade så fort alla flyttade på sig... Tillslut tog den sig skapligt, så det blev en liten show på tio minuter.
Verkligen en timme. Men, jag kunde inte göra så mycket åt saken.

Jag gjorde lite volter inomhus i stället och det tyckte de om minsann. Men mina fötter tyckte inte så vidare bra om det. Bakåtvolter på hårt stengolv. Nja, inte bästa fotvården.
Så jag varvade det hela med att vara skyltdocka jag med. En värdelös sådan. Jag brukar va riktigt bra på detta, men denna kväll kunde jag bara in koncentrera mig. Jag började garva för allting, speciellt när någon la en kaka i min hand.
Sedan fick jag en vante trädd på samma hand, vilket ledde till att en hel hoper folk kom fram och hälsa på den utsträckta vantehanden. Mycket lustigt. Alla skulle komma fram och ta kort med oss. Lägga armarna om och göra fula miner. Bara killar. Mysko mysko.
Johanna och Icka var helbra. Höll masken hela tiden minsann!
Jaja, nog om det. Det kändes bara jävligt onödigt alltihop, i alla fall att ha mig där. Inte får man betalt för det heller. Inte värt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0