Hela huvet stormar

Fraiser Island var hur bra som helst!
Regnigt som tusan, men en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Den var inte alls den lugna strandkörning jag hade väntat mig, utan det var flera timmars körning i regnskog på sjukt gropiga vägar innan vi kom ut på de vita sandstränderna. Men det var hur kul som helst när alla skrek och skumpade runt på bänkarna där bak.

Vi var fem bilar som åkte ihop, åtta stycken i vår bil - alla tjejer. Det var hur bra stämning som helst i bilen när alla studsade åt alla håll, garvade som tusan och hejjade på Christey som raceade över alla gupp.
 
Vi fick möte på en riktigt smal skogsväg med brant inåtlutande kanter. Vi försökte att sakta krypa förbi med vår topptunga bil, vilket till en början såg ut att gå riktigt bra, men sedan började vi luta mer och mer och kom närmre och närmre den andra bilen.
Tillslut tippade vi!
Hela vår bil lutade mot ett stålräcke som stack upp på den andra bilen!
Men ingen i vår bil fattade någonting, vi märkte inte att två hjul hade lyft från marken. Vi bara satt där och skrattde tills dörren på bilen framför oss slets upp och fyra muskelösa killar kom springande till vår undsättning.
Det såg så sjukt komiskt ur när de sprang på led emot oss och började pressa sig mot vår bil för att tippa tillbaka den. Samtidigt började man få lite panik, såg deras ansiktsuttryck gå från asgarv till förskräckelse, tänkte "shit, vad fasen hände, slog vi ut ett fönster, blev det en stor buckla?!" men otroligt nog klarade vi oss meden liten, knappt synlig repa i lacken och en klump i magen...
.
Skumpedump.


Vi missade typ hälften av det vi ville se pga dåligt väder, men annars gjorde det inte så mycket att det regnade.
Vi byggde regnskydd med pressenning, satt där under och käckade äcklig pasta och lekte drinklekar som "jag har aldrig".

Det tog en evighet innan vi äntligen kom fram till stranden. Där var det världens skillnad på körningen mot inne i skogen - hårt packad sand, gott om utrymme och fullt med bilar som for förbi i 80 km/h.

Men så kom vi fram till en riktigt smal och brant klippa och var glada över att bara lyckas ta oss upp. På toppen fick vi mötande, såklart.
Jenna gjorde tecken åt den mötande bilen, visade med fingrarna "vi är fem stycken!, föraren tecknade tillbaka "sex bilar bakom!"
Helvete, de vann, det var bara att backa ner igen, få alla bilar bakom att hänga på och hitta luckor för alla att vänta i så att de mötande fick passera. Brant som tusan, vassa stenar överallt och vågor som svepte över vägen, en gubbjävle som skrek och hytten med näven när han tyckte att vi kom ivägen, men det gick fint!
Christey klarade allt utan problem, till och med när alla i baksätet skrattade och skrek av förtjusning och förskräckelse när bilen flög över brana klippor där alla trodde att vi skulle dö.

En liten film på våra skrik får ni med! Emelie är mästerfotografen,



En helt underbart fin kväll. Fullmånen lyste upp stranden och vi partade loss med ett gäng schweiziska killar.



Ny dag. Vi åkte förbi ett vrak...


Vy från toppen av Indian Heads.

Christey, Jenna och Caitlin.


Olydiga människor och indian-Emelie.

Indian Heads. Högst däruppe ser man små, små människor...

Sista dagen åkte vi till en sjö med helt sjukt klart vatten  - Lake McKanzie.
Som en swimmingpool men utan klor.

Irena, Vera, Caitlin och Christey.

Kanske den roligaste människa jag någonsin träffat - Mitja från Tyskland
Här med bag-in-box-vin, eller Goon som man säger här...

Så fint! Men skulle säkert varit 100 gånger bättre i solsken,

Vi träffade så sjukt roliga människor som jag kommer att sakna som tusan.
Men ikväll blir det utgång med Jenna, Christey och Caitlin här i Airlie Beach, sedan ska vi hälsa på dem i Brisbane, så det blir toppen!

Imorgon ska vi försöka träffa Karin och Klara som vi inte har träffat på evigheters evighet, sedan blir det segling i tre dagar.
Gud vad kul det ska bli! Och vädret ska vara bra!
Hurra! Vi har köpt en påse till kameran så att vi kan ta biler under vattnet. Det blir skoj!
Nu har ni inte ifrån oss på ännu ett par dagar...
Godmors.