Hela huvet stormar

Den här dagen har varit helt hektisk.
Jag åkte med Bianca och Hashmi till Silverwater (gillar det namnet!). När vi kom fram kunde jag inte hitta min mobil.
Bianca ringde till den och jag letade igenom hela väskan. Den fanns ingenstans! Tusan.
Jag kom fram till att jag måste tappat den på bussen. Visste att jag hade den innan vi gick på.
Jag blev på skitdåligt humör, kände att jag lika gärna kunde åka hem. Tänkte att jag aldrig mer kommer få tillbaka mobilen och därmed förlora alla nummer till en massa folk. Nummer som är omöjliga att få tillbaka, till personer jag tycker om.
Ric till exempel.

Jag hängde med Bianca ett tag, blev på lite bättre humör. Det går inte att vara sur när man är med den galna människan!
Tack för det.
Pratade med en del människor, kände att jag pitchade helt värdelöst. Lyckades nästan göra ett sälj ändå, men den kvinnan tjänade för lite. Tusan igen.

Jag gjorde ett nytt försök att ringa till mobilen och den här gången var det någon som svarade!
En tjej hade hittat mobilen på bussen och jag blev helt lycklig! Hon befann sig i Parramatta och erbjöd sig att åka in till tågstationen och lämna telefonen på kontoret där.
Det fick bli 20 minuters bussresa till Parramatta för att fiska upp mobilen som låg så snällt i en låda hos "Station management". Hurra!
Äta sushi och tillbaka till Silverwater.

Nu var kl över 2, mer än halva dagen borta, men jag var på toppenhumör!
Det bra humöret försvann dock ganska snabbt efter prat med bitchiga receptionister och ett antal;
"NO, we're not interested!"
Supervarmt och ingen skugga någonstans och jag blev helt slö i min lille kropp.

Gick in på en restaurang och hade världens tur med en kille där;
"I've actually been thinking about getting a credit card for some time now. So, what's the deal?"
Hur lätt som helst att få honom att skriva på! Tack för det.

Sedan begav jag mig in i ett industriområde. Det mesta var stängt eller så hade jag inte tillåtelse att gå inte där. Vandrade runt i hettan ett bra tag och pratade med lustiga gubbar.
 Tillslut hittade jag en kvinna som hade rökpaus, hon blev helt till sig när jag berättade om Citibank's "Balance Transfer".
Vi betalar av skulder på kreditkort med en fast ränta av 6.9%, istället för runt 20% som de flesta betalar.
"I can't belive it, this is so good! 6.9% for life! Now I can finally pay off that stupid David Jones card! I'm paying bloody 23.99! I owe over 2000 on that card and I just afford to pay off what they charge me in interest. Oh, this is so good!"
Perfekta kunden.

När jag var färdig med henne började hon övertyga sin kollega om det fantastiska erbjudandet och fick även honom att skriva på!

Så, det blev tre sälj trots att mobilen och halva dagen försvann. Nöjd med det!
Ringa klockan på kontoret, hurra!