Hela huvet stormar

Enda från att jag vaknade igår tills det att jag gick och la mig hade jag världens spränghuvudvärk.
Mådde illa som tusan dessutom.
Det berodde säkert på det fruktansvärda åskvädret och det mycket lustiga vädret i övrigt. Dagen började med gassande sol, som sedan övergick till mulet och ösregn, därefter soligt och åska med en massa blixtar, sedan sol igen och tillsist världens regnoväder och dunder och brak från himlen.
Då mår mitt huvud dåligt.

Så, jag orkade inte skriva blogg igår.

Men, cirkus igår som sagt.


Cirkus i Operahuset!
Det var väl sådär.
Det var absolut inte dåligt, men det känns som att jag hade sett allt 100 gånger förut.
Dödshjulet, tråkiga straps, osynkat ringnummer... samtidigt som det fanns en hel massa bra artister.
Galen kautchukstjej, ballerinor som stod på ett ben och ballanserade på tåspetsarna på en killes huvud, 10 personer på en cykel, en störd man som kröp in i en stor gul ballong...
Okej, dödshjulet var väl bland det bästa, men jag har sett det både på Cirkus Skott live och Cirque du Soleil på TV. Lite tröttsamt. Det bästa från videon jag la upp här var inte ens med.

Lite bilder som jag snott lite här och var:

Dödshjul.

Kautchuk och straps. Hon ballanserade fem brinnande kandelaber - en i var hand och på var fot och en i munnen, samtidigt som hon böjde kroppen i omöjliga vinklar och snurrade runt från rygg till mage. Ja, hon var galen.
Strapskillen var nog väldigt bra, straps är ju hur svårt som helst, men det var typ identiskt med alla andra sådana nummer jag sett. Och det är rätt många...

En man staplade kanske 10 stolar på varandra och stod på händer på toppen. Himla svårt, men himla segt! Han stannade upp efter varje stol och sträckte upp händerna för applåder, sedan långsamt, långsamt på med nästa stol.
Jag somnade nästan.
Det var mycket handuppsträckningar och krav på applåder fast jag inte tyckte att de förtjänade det. Det var som att de ansåg sig bäst i hela världen för minsta lilla grej.

Men det kanske var för att jag mådde illa som jag inte uppskattade det hela så mycket som jag borde. Kanske.


Såhär såg det ut där inne i alla fall. Nu är det jag som fotat.

Jag satt i en liten upphöjning, så jag hade inga huvuden framför mig, däremot hade jag en liten unge brevid mig som förstörde hela upplevelsen. Frågade dumma frågor hela tiden.
"Mummy, why is everybody walking?" Artisterna går runt på scenen.
"Mummy, why is he doing like that?" "Mummy, what's that?" Mummy, mummy, mummy!!!"
Jag tog livet av mig.
Jag hade kanske tyckt att det hela var bättre om jag hade suttit lite närmre, fått ett ansikte på alla artisterna. Men de platserna var mycket, mycket dyrare.

Snygg ljussättning var det. En massa små lampor som tändes och blinkade i olika färger bland annat.




Snyggt och så.



En man sa till mig att de här plattorna på Operahuset kommer från Sverige.
Emelie sa att hon med hört det, så det stämmer säkert. Tufft!


Jag leker lite.