Hela huvet stormar

Det var riktigt kul på jobbet igår! En massa härliga och häftiga människor. Det här blir bra.
Åtta personer från sju olika länder var vi som hade gått vidare från över 100! Jag känner mig stolt!

Elske från Holland (tufft namn!), Sheikhe från Wales (ännu tuffare namn, Shake it baby!), Ana från Canada, Terry och en till kille, eller snarare gubbe från Australien, en tjej fån Tyskland/Irland och en indier.

Indiern hade lite talproblem kan man lugnt säga.
Det var fruktansvärt svårt att hålla sig för skratt så fort han öppnade munnen. Svårt att veta om det var indiska eller engelska han pratade.
Han skulle läsa högt från ett informationspapper, men trots att jag jag hade texten framför mig så förstod jag inte vad han sa eller var i texten har var någonstans!
Han pratade med extrem indisk brytning, väldigt snabbt och till på köpet så stammade han!
Alla började fnissa. Det kändes som att man var tillbaka i lågstadiet när man skrattade åt dem som stakade sig och inte kunde uttala ord rätt när man hade högläsning. Elakt men kul.

Jag förstår inte alls hur han fick jobbet eller hur han ska kunna sälja något. Hur sjutton ska folk förstå honom?! Stackare.
Tydligen hade han jobbat som säljare förut, i Indien antar jag. Men kommunikationsförmåga borde gå före erfarenhert.
Men vem vet, han kanske är skitbra.

Det blev en väldig massa information och siffror att hålla reda på. Gold Card hit och Balance Transfer dit. Olika procent ränta och högsta kreditbelopp för en massa olika kort...hjärnan blev pumpad med information, Tillbaka till skolbänken igen.
Jag tror att jag har koll på det mesta, en liten susning har jag i alla fall. Jag hoppas att det sätter sig bättre när jag får ut och jobba och se hur olika personer förklarar det för kunderna.
Än har vi inte gått igenom säljteknik, men det kommer nog så småningom.

Efter lunchen köpte jag mig en cappuccino för att pigga upp mig lite. Inte så smart gjort. Väldans gott, men jag blev helt darrig och yr i bollen, kände mig väldigt stressad och hyper! Kaffe är inget för mig! Tusan.
Jag får nöja mig med vatten.

Men, som sagt, jag tror att det blir bra det här. Ett väldigt bra gäng är vi, och det känns väldigt lätt att prata med allihop, föutom indiern då...