Hela huvet stormar

Jag har sagt upp mig.
Så var det slut med det jobbet.

Det fungerade inte. jag kunde inte lura mig själv mer. Jag är inte säljtypen, kommer aldig att bli.
Jag kunde inte prata med folk på det sättet, jag kände mig osäker och blev nervös, hakade upp mig och visste inte vad jag skulle säga. Ibland flöt det på bra, men bara om personerna följde mitt "manus" och svarade så som jag tänkt mig att de skulle svara. Då är jag bra på att sälja. Men det händer ju inte så ofta.

Jag är inte så öppen som person som man behöver vara. Klarar inte av det där enkla småpratet som får kunderna att känna sig bekväma, som att man pratar med en vän. Jag kan inte låtsas att folk jag aldrig har sett förut är mina vänner.

Jag pressade mig själv för mycket, mådde inte bra av det. Det här var inte min grej, men jag gav det en chans i alla fall. Två veckor, men nu får det räcka.
Senaste veckan har jag bara sålt ett kreditkort. Visserligen jobbade vi inte i måndags (Australia Day) och nu är det torsdag, men ett sälj är ändå för lite på tre dagar. Dessutom var det ett Silver Card som bara ger mig 40 dollar.
Jag har ingen lust att jobba från 8-18 för 200 kr.
Totalt blev det sex sälj, 290 dollar, så helt förgäves var det inte! Nu skrattar vi och är glada istället!

Jag vill jobba på dagis! Det vet jag att jag klarar av.
Man jag har redan sökt en massa dagisjobb. Det verkar som att alla kräver erfarenhet och utbildning. Erfarenhet av jobb med barn har jag ju, men det verkar inte räcka ändå.
Om jag bara lyckas komma på en intervju så vet jag att jag kan få jobbet! Om de ser mig med barnen, för jag vet att barnen gillar mig!
Jag är bra på att trösta, bra på att övertala och hålla ordning på dem, bra på att få de att skratta. Jag älskar att leka med dem, sitta och pyssla och berätta sagor.
Barnen tycker om mig! Och de visar det, det är det som är så härligt.
Ååååh. Jag vill!