Hela huvet stormar

Jag vet inte var jag ska börja.
Jag ångrade mig.
Nu har jag ett jobb igen!

Vi tar det från början.
I torsdags var jag med Nathan, en av ledarna och en av de bästa bland säljarna. Jag ville kolla på när han pitchade folk för att lära mig bättre, få tips på vad man kan säga från intruduktion till genomfört sälj.
Men han var för bra. Han lyckades övertyga personer som jag aldrig skulle kunnat sälja till. Pratade så avslappnat med dem. Jag började jämföra mig med honom. insåg att jag aldrig kommer att bli så bra.

Sen var det min tur att prata med folk, men jag blev så himla nervös. Tycker inte om att ha någon som tittar på och kritiserar. Det låste sig. Jag ville inte mer. Jag blev ledsen.
Sen började jag tänka på om det här verkligen var ett jobb för mig. Vi pratade igenom allting. Jag visste inte hur jag ville göra. Jag ville inte ge upp allt, trivs jättebra med alla som jobbar där, men plötsligt kände jag att jag inte skulle klara av det. Att jag pressade mig själv för mycket. Jag blev så osäker. Han tyckte att jag skulle åka hem, att jag inte borde jobba kvar om jag inte mådde bra av det.
Så jag åkte hem. Allt kändes bara tomt och komstigt.

Igår var jag runt på stan och delade ut CV igen. Allt kändes hopplöst. Varför skulle någon vilja anställa mig nu om de inte velat göra det under de två senaste månaderna? Speciellt inte när jag bara kan stanna där en månad. Drar ju till Melbourne sedan.
Hela dagen gick jag bar omkring. Det var tråkigt att bara vara borta från jobbet en dag. Blev helt rastlös.

Så jag har tänkt en massa.
I morse pratade jag länge med mamma i telefonen om alltsammans. Hon tyckte att jag borde försöka igen.
Jag har ju inte ens jobbat där två hela veckor. Man kan inte bli bäst på två veckor. Det går upp och ner tills man lär sig ordentligt. Det vet ju jag med. Egentligen. Bara det att jag vill vara bäst från början.
Jag kan inte bara ge upp. Nu har jag äntligen börjat träffa lite roligt folk och det var ju därför jag ville börja jobba från första början.
Jag tänkte på allt jag missar; roliga grillfester, "The Rally"- en stor gala med landets bästa säljföretag, roadtrips...
Pengar har jag så det räcker ändå. Så egentligen gör det väl inget att jag inte tjänar sådär jättemycket, bara jag har något att göra om dagarna. Blir jag bättre på säljandet kan jag faktiskt tjäna jättemycket. Bonus.

När jag började med skolfotot kändes det lika tungt som det här. Tänkte på att sluta flera gånger. Men jag kämpade mig igenom det första jobbiga, när allt är nytt och man inte kan någonting. Tillslut blev jag en av de bästa.
Jag vet att jag kan vända det dåliga och bli bra.

Så jag begav mig till kontoret i morse. Pratade med Nathan och förklarade allting.
Vi kom fram till att jag skulle försöka igen. Att jag har potential.
Så på måndag börjar jag igen! Nu fasen ska jag ge 100%. Känns bra!