Hela huvet stormar

Fy helvete vilken morgon!
Min plan var att ga upp 3.30, ta bussen 4.07, hitta bilen i Randwick och kora till Bella Vista for att hamta upp de andra pa kontoret 5.30.
Riktigt sa latt gick det inte...
Jag forsov mig. Vaknade lagom stressad 4.20 och var tvungen att ta nasta buss 5.07. Redan en timme forsenad!
Jag hittade bilen utan problem, men att ta sig ut pa motorvagen var inte lika latt. Motorvagen gick fasen inte att hitta!
Jag kom in pa nagon annan stor vag dar det var omojligt att vanda och jag korde hur lange som helst och blev mer och mer nervos. Tillslut lyckades jag svanga av vid en Shellmack for att fraga efter vagen och en hjalpsam kille beskrev hur jag skulle aka.
Antingen sa han nagonting fel, eller sa uppfattade jag nagonting fel, for jag hamnade langt bortat helvete at helt fel riktining! Jag irrade runt i Sydney i over en timme och ringde paniksamtal till Catherine som forsokte hjalpa mig att hitta ratt utan resultat.
Tusan inte latt att hitta bland Sydneys fororter nar man inte har nagon aning om om de ligger at ost, vast, norr eller soder... Jag var lost helt enkelt.

Tillslut kom jag fram till att det nog var lattast att kora in mot stan och leta efter skyltar darifran.
Men, PANG! sa fick jag javla punka pa ett av framdacken!
Reservdacket hade aven det punka fran forra veckan, sa att byta det sjalv var lite av en omojlighet.
Ringde till Catherine igen for att fraga vad i helvete jag skulle gora nu. Lyckades tillslut hitta ett nummer till Fleet roadservice dit man kan ringa for att fa en mekaniker utskickad.
Men, da var de tvungna att veta om Expression Sessions (foretaget jag jobbar pa) nu ager bilen eller forfarande hyr den, for att se om forsakringen tacker det hela, men det hade val tusan inte jag nagon aning om.
Jesse kunde jag inte fa tag pa och kontoret oppnade inte forran 9. Klockan var 7.30. Hurra!

Efter en massa vantande, telefonsamtal och paladdning av pengar pa mobilen sa lyckades jag tillslut fa tag pa mobilnumret till en av tjejerna pa kontoret. Efter mycket om och men fick vi antligen en mekaniker utskickad.
Forst behovde jag bara vanta annu en timme, saklart.

En stor bargningsbil kom och plockade upp min Ford och trailern pa slap. Jag akte med uppe i forarhytten till en dackverkstad dar jag fick bada punkadacken utbytta.
Over en timmes vantan igen...

Efter att ha kort fel lite mer var jag antligen framme pa kontoret, 12.30, bara 7 timmar forsenad! Bra jobbat!
Uh, jag tycker synd om tjejerna som fick vanta hela dagen pa mig och mina besvarliga aventyr. De var inte sura i alla fall, undrade mest oroat om jag madde bra efter alla stressande turer, vantan och oklarheter.
"I would've totallt paniced if I were you!" sa Catherine. Det gjorde jag med.
Jesse bjod pa lunch och jag kunde antligen slappna av. Bara de att han forsokte overtala mig att stanna kvar har hela tiden. Na, nu ska jag hem till Sverige faktiskt!

Sa var det bara en 3,5 timmar lang bilresa till Canberra kvar. Men denna resa betydligt roligare och mer avslappnad med en massa bra musik i bilen och skitsnack om jobbiga personer pa jobbet.
Vi hann inte med nagot jobbande idag inte. Vi kom fram efter 5 nar shoppingcentret holl pa att stanga ner.
Det far bli tidigt i sang ikvall sa att vi ar ordentligt utvilade till i morgon efter alla aventyr.... Puh!