Hela huvet stormar

Idag aker vi hem till Sverige.
IDAG!

Det kanns hur konstigt som helst.
Eller det kanns inte alls.
Det ar liksom svart att fa en kansla av att man ska lamna detta underbara land om ett par timmar.

15.50 gar flyget, Australiensisk tid.
12.10 pa lordag landar planet pa Arlanda, svensk tid.
28 timmars flygtid! For fasen.
Det ar inte ens sakert att vi far sitta bredvid varandra, eftersom vi bokade biljetten vid olika tillfallen och darmed har olika bokningsnummer. Far se om det gar att fixa nagot vid incheckningen. Hoppas pa det! Annars hoppas jag pa bra filmer att fordriva tiden med...

Tusan vad jag kommer att sakna alla har!
Tusan vad jag kommer att sakna Sydney och alla andra harliga stallen vi har besokt.
Sa mycket vi har upplevt. Herregud vilka handelserika 8 manader det har varit!
Angrar absolut inte att vi gjorde denna resa. Nagot av det basta tiden nagonsin.
Tack Emelie!

Igar tog jag bussen till Maroubra dar vi bodde forut. Sa himla mycket kanslor som bara kom som en stor vag bara av att se stallet igen. Allt var sa valbekant och fint - stranden, det lilla shoppingcentret, fina lagenheten...
Sa kommer man aldrig dit igen. Det var sorgligt.
Eller, man ska aldrig saga aldrig. Saklart kommer jag tillbaks hit! Fragan ar bara nar.

Igar blev det en massa avsked och idag det sorgligaste av alla.
Bianca. Fina presenter och allt fick jag igar. Glad!
Ahhh vad jag kommer att sakna den manniskan!

Men tusan vad jag langtar efter alla er dar hemma!
Det ska bli sa himla kul att fa traffa alla igen. Aaaah!
Snart, snart kommer jag hem igen. Hurra!