Hela huvet stormar

Jag känner mig så glad!
Jag tycker verkligen om att leva såhär!
Resa omkring, se nya otroligt fina platser och träffa en massa härliga människor.

En del som man verkligen tycker om, som följer med en bit på vägen - som svenskarna; Madde, Sofie och Jonatan som åkte vidare med oss till Byron och sedan till Surfers.

En del som man verkligen tycker om, men som man aldrig mer kommer att träffa - som Dylan.

Första intrycket av honom var en väldigt social och ganska fjollig kille, nästan lite gay, men som sedan visade sig vara jäkligt smart. Sa en massa saker som verklgien fick mig att tänka till, utan att vara överlägsen, bara diskutera. Precis på det sätt jag gillar. Riktigt rolig dessutom!

Det är ett jäkla skit att man måste åka ifrån folk. Han skulle ner mot Sydney, sedan till Hawaii och därefter hem till Kanada, medan jag fortsatte norrut.
Så det blev typ: "See you on Facebook!"
Himla bra att man kan hålla kontakten där, men jag skulle föredra att ses i verkligheten...