Hela huvet stormar

Idag satte vi oss på tåget i två timmar och begav oss till Blue Mountains.
Blue för den blå röken som eukalyptusträden ger ifrån sig. Det ligger alltid ett blått dis över bergen.
Fint var det!
Det blev en smula regnigt, men en trevlig dag med väldans mycket gående.


Three sisters, three fingers and Emelie.
Det är väl vad Blue Mountains är mest känt för. Systrarna alltså.


Senare på dagen var det soligt och fint!
Samma motiv, nästan exakt samma utsnitt, men ändå så olika. Tänk vilken skillnad ljuset kan göra.
Gillar den sista bäst tror jag. Jo, det gör jag!

Någon man fotade oss. Vi är glada och oskarpa minsann.


Folk och tre stora berg.

Höööögt!

Emelie blev ett barn och sprang omkring med sin mantel.
En kille gick förbi och gav ifrån sig ett skratt som lät helt utvecklingsstört. Då blev hon såhär glad!
Paraplyparad. Fint väder och så...


Emelie och någon känd klippa.


Här får man inte ha med sig toaletter. Eller vadå?
Vi hittade vattenfall...


...och regnskog!


Utsikten var hur häftig som helst härifrån!
Man kände sig liten och långt från marken...


Tusan vad vi gick långt idag!
Från tågstationen till bergen - runt 40 min, vandringsled bland bergen i någon timme, sedan 40 min tillbaka till Town Center för att äta mat, 40 min promenad till bergen när det blev finare väder och så tillbaka till tågstationen igen!
Motion är väl alltid bra antar jag.

Nä, nu är jag hungrig! Trots världens största portion thaimat förrut. Men det var till lunch.
Sitter i köket och känner lukten från alla som lagar mat här.
Nudlar får det bli kanske. Orkar inte gå att handla något till...
Eller jo, ska gå och se om Market City är öppet. Ligger runt hörnet, men lite knepigt att handla där, för allt står på kinesiska!
Spännande spännande.