Hela huvet stormar

Förlåt för att det här har blivit lite av en gnällblogg emellanåt, jag behöver någonstans att ventilera.
Jag får lite panik när jag inte riktigt har kontroll över tillvaron.
När jag måste börja förlita mig på andra. Känner mig misslyckad.
När jag måste tänka igenom varje grej jag köper för att komma fram till om jag verkligen behöver det eller om det är värt att lägga ut några få dollar för att unna sig saker once in a while.
Jag blir ledsen och besviken på mig själv när saker inte blir som jag har tänkt mig.

Det värsta är att jag inte fattar när saker börjat gå fel, när tusan jag plötsligt fick dåligt med pengar.
För jag hade en budget som jag lyckades gå ganska mycket plus med nästan varje vecka, alltså borde jag ha mer pengar över än vad jag tänkt från början.
Jag antar att Nya Zeeland dödade min plånbok lite.
Bensinjävel, mycket mat på restaurang, skydive, grottor, vulkanpark, campingplats, hostel...
Men inget jag ångrar! Verkligen en riktigt bra vecka.
Hatar att behöva snåla. Där ville jag verkligen inte snåla och hoppa över alla roliga saker som man inte får chansen att göra igen. Fick ändå välja bort en hel del grejer som jag gärna skulle gjort.

Det är dyrt att bara leva. Bo tillfälligt på hostel eller hyra lägenhet i en storstad. Billigast möljiga är ändå mycket pengar.
Får jag ett jobb snart så är det inga problem, men det är just det. Ring då!
Det är jobbigt att behöva förlita sig på att ett passande jobb snart kommer att komma, när det är något som inte alls är säkert.
Bianca har varit utan jobb sedan jag åkte från Sydney, så det är inte lätt för henne heller, även om hon bor här permanent.

Som sagt, jag pendlar mellan att vilja stanna här för alltid och att vilja åka härifrån nu.
Just nu vill jag hem.
Fan vad jag saknar alla där hemma! Och tryggheten.
Hoppas att det vänder.