Hela huvet stormar

Det blev en hel del ändringar på bloggen.. igen.
Nu är jag nästan nöjd!
Helt nöjd kommer jag nog aldrig att vara, men det är jag visserligen inte med någonting. Där har jag en sak att säga om mina dåliga sidor (som också ska kunna vara bra sidor) till fejkanställningsintervjun på fredag.

Jag vill hela tiden åt det bästa, jag blir aldrig helt nöjd och kan pilla med små detaljer i en evighet. Jag är väldigt självkritisk, jag vet att det nästan alltid finns någon som skulle ha gjort det jag gör mycket bättre. Samtidigt vet jag när någonting jag gör är riktigt bra.

Jag kanske är en sådan som imponerar på andra, vad vet jag. Jag vet i alla fall att jag sällan kan imponera på mig själv, vilket är synd.

Jag jämför mig för mycket med andra. När jag praktiserade på Folkbladet till exempel, så jämförde jag mig hela tiden med fotograferna och skribenterna där. Jag blev arg på mig själv när jag inte lyckades lika bra som dem, trots att de flesta har över tjugo års yrkeserfarenhet. Det är dumt, jag vet. Men det får mig att utvecklas och vilja bli bättre hela tiden. Det är bra.

Hur fungerar ni?
Är ni lika petiga och självkritiska som mig, eller är resultatet inte så jätteviktigt? Det kanske är så att ni tycker att det är viktigare att slutföra en uppgift så snabbt som möjligt.

Låt mig veta! Skriv en kommentar.