Trollhål.
I lördags drog jag ut i skogen med mamma och pappa för att kolla på sprickor.
Något inlandsistjafs i Trollegater.
Såhär var det i några hundra meter. Berg som delat sig så att det bildades stora sprickor.
Från hemsidan:
Trollegater är en av Sveriges största urbergsgrottor. I grottan finns ett system av gångar som är nära hundra meter långt. Grottan ligger i södra Östergötland där antalet urbergsgrottor är fler än någon annanstans i Norden. Äventyr och spänning väntar Dig som vill utforska Trollegater!
Man anser att Trollegater började bildas omedelbart efter att den senaste landisen smält bort från södra Östergötland. Då inträffade ett antal jordbävningar, som ledde till att sprickor uppstod i urberget. När landisen försvunnit utlöstes spänningar i berggrunden pga landhöjningen. Sprickorna i urberget vidgades och fördjupades och bergblocken försköts. Så bildades ett antal grottor och djupa klyftor i omgivningarna. Den stora grottan, där det enligt folksägnen förr i tiden bodde troll, är den mest intressanta. Genom en smal gång kommer Du till en sal. I bortre änden på salen finns öppningar till två långa gångar som längst in är förbundna med varandra. Höjden i grottan varierar, på flera platser kan Du stå upprätt. Oöm klädsel och ficklampa rekommenderas. Dessutom finns ett antal mindre grottor och hålor. Den som vill hålla sig ovan jord kan gå i de långa och breda sprickorna - "gatera".
Det känns som att det skulle kunna gå att ta jättehäftiga bilder här, men jag var helt enkelt inte på något fotohumör.
Så ja, de här bilderna är skit. Tagna med kamerans popup-blixt och med manuell fokus eftersom det var alldeles för mörkt för att autofokus skulle kunna fungera.
Det var riktit häftigt att krypa omkring i de trånga gångarna i alla fall. Gångar så trånga att man knappt kom igenom på vissa ställen för att sedan öppnas upp till stora salar. Man såg inte ett dyft utan ficklampa. Vilket pappa inte verkade förstå och lyste bara åt sig själv...
I en gång kröp jag ner helt ensam, eftersom de andra var för stora för att komma igenom. Den ledde tolv meter ner under marken och jag fick åla och krångla mig in i små hål för att slutligen komma ner i en stor grotta. Det var tufft! Jag har nog alltid gillar lite äventyr.
Spindelmamma
En skitsuddig Moa
Vi fikade vid en sjö.
Sen åkte vi hem. Halvvägs hem trodde mamma att hon hade tappat sin mobil. Vi ringde till den och styrde, men det hördes inget alls. Vi var på väg att vända för att leta efter den vid sjön, så vi svängde in vid en mack där mamma reste på sig för att titta i bagaget för säkerhets skull. Den låg på sätet. Hon hade suttit på mobilen och det hade inte hörts ett skvatt. Fettisolering av ljudet... haha. Det var ju tur i alla fall!
Kommentarer
Postat av: Geccod
Hehe, de där grottorna låter faktiskt rätt häftiga. :-)
Trackback
