Hela huvet stormar

Jag har svårt att förstå att vi har tagit studenten nu. Det vill liksom inte gå in.
Jag frågade Anna vad hon hade fått i studentpresent. En bärbar dator, svarade hon.
- Åh vad bra, du kan du ju ha med den till skolan och överallt, sa jag då.

Smartass. Vi går inte i skolan längre ditt pucko!
Aldrig mer. Nästan. Inte på ett par år i alla fall.
"School's out for summer, school's out forever!" Som på vårt flak.

Otroligt skönt. Men lite sorgligt. Jag kommer inte träffa mina små klasskamrater för jämnan längre.
Vi får se till att ses ändå, såklart. Men det kommer ju inte bli så att vi träffas nästan varje dag som man är van vid.
Jobb kommer i mellan, städer och kanske länder kommer i mellan så småningom.

Inga mer jobbiga prov och tidskrävande hemuppgifter. Däremot ett ansvarsfullt jobb där det krävs att man presterar på topp. Och sedan en massa resande! Det är nu man har chansen att göra det man drömt om. Besöka platser man bara sett på vykort och leva livet. Jag tänker ta den chansen.

Någon som hänger med mig?