Hela huvet stormar

I går var en pissdag. Till en början i alla fall.
Dels den jäkla nacken och dels mådde jag bara skit. Utan att riktigt veta varför.

Det känns som att det har varit så himla mycket den sista tiden. Så sjukt mycket press i skolan och sedan cirkus varje kväll, samtidigt som jag vill ha tid att umgås med mina vänner. Det sista har jag knappt hunnit med. Dessutom en sjuk press på att hitta kläder och tillbehör till balen och studenten och ha råd med allting utan att snylta för mycket på föräldrarna.

När det mesta sedan släpper, när trycket från skolan försvinner, kommer tårarna. Allting man har hållt inne under så lång tid kommer ut. Det är fortfarande mycket kvar. Inte direkt från skolan, men det är ändå mycket som ska fixas inför balen och studenten. Jag köpte i alla fall en massa pärlor och gjorde mig ett par örhängen igår som jag ska ha på studenten. Det blir fint. Skorna jag köpte i Stockholm blev inte alls bra med klänningen. Det blev liksom för gulligt. Jag var inte helt hundra när jag köpte dem heller, jag borde gått på min känsla, inte vad de andra tyckte. Så det får bli ett par nya skor. Stockholmsskorna går ändå att använda vid andra tillfällen i sommar, så det är väl lungt egentligen.

Sedan blev det kul. På kvällen bar det av ut på landet för att fira Rebecka och Michaela. De hade lånat en stuga, långt bort i ingenstans, förbi Östra Husby. Det var sjukt kallt, stugan hade ingen el och den mesta tiden tillbringades utomhus, under ett par partytält. Som tur var delades det ut filtar och vi höll oss varma vid grillen. Vi hade fått olika utklädningsteman. Jag och Emelie var disco, resten var hiphopare, hårdrockare eller schlagerartister. Roligt! Emelie hade sytt sig en egen discoklänning. Här ser ni min snygga utstryrsel:

Jag med discopose och nackspärr. Och leggings under strumpbyxorna = snygga skarvar på smalbenen.
Fler bilder finns på Emelies blogg.

Det blev dags för en massa tävlingar. Den första var stagedive. En i laget skulle stå på en stol, och sedan kasta sig ut på mage till de andra i laget, som skulle bära personen till en annan stol en bit bort. Det gick ju väldigt bra, när jag och Emelie bara var två personer i vårt lag, vilket innebar att jag fick bära Emelie helt själv. Jag som hade nackspärr och svårt att röra armarna... Jag tappade Emelie. Det gick lite bättre för de andra. Hiphoparna var fem stycken.

Det blev också en klassiker från en av våra gympalektioner. En stafett där man inte fick springa, gå eller hoppa, utan man skulle dansa fram och lämna över en blomma till varandra... väldigt underhållande lek!

Tillsist den stora utmaningen. Varje lag fick två låtar som vi skulle göra ett uppträdande till. Jag och Emelie misstänkte att de andra skulle göra en dans, så vi la till en liten extra touch. Inspirerade av ponyplay blev jag till en discohäst, med träns och svans i form av hårig dammvippa. Hoho, det var kul!