Hela huvet stormar

I fredags var det dags för den efterlängtade trippen till Stockholm. Klassen och den andra Samhäll-Mediaklassen packade in oss i en Buss Åke-buss och for iväg till huvudstaden.

Först bar det av till Tekniska Muséet där vi fick oss en guidad tur om kommunikationens utveckling. Mitt under visningen så faller Emma ihop precis framför mig.
"Haha, vad gör du?!" sa jag, som trodde att hon larvade sig.
Men hon svarade inte. Hon hade svimmat, men det gick försr inte att väcka henne. Ögonen flimrade, jag ruskade på henne och ropade "Emma!". Marie blötte en papperstuss och baddade i pappan och på läpparna. Hon vaknade tillsist. Hon hade knappt ätit något tydligen. Dessutom var det väldigt varmt och kvavt. Men, hon mådde bra. Jag har aldig sett någon svimma förut. Jag trodde att man vaknade direkt, men tydligen inte. I alla fall inte den här gången. Det var lite läskigt.

Sedan blev det dags för cino4. Det var som en 3d-bio, men där stolarna rörde sig och det kom vindar, rök och vattenstänk. Filmen hette flyg och det var meningen att man skulle få veta mer om flygets utveckling och känna hur det är att flyga. Men, nja, jag vet inte om det var så mycket till flygkänsla. Snarare som att åka forsränning på Liseberg, när stolarna gungade och vibrerade som en flygplansmotor. Det skulle varit roligare om det kom fler grejer emot en, sådär så det känns som att man måste ducka och skydda sig med armarna. Men, det var ganska roligt i alla fall, speciellt när det kom upp lustiga saker i stolssitsen som bankade i rumpan.

Vi for iväg till stan för 2,5 h mat och shopping. Det fick bli McDonalds för att snabbt dra vidare för att hitta studentkläder och annat skoj. Det gick riktigt bra. Innan hade jag lite ångest att jag inte skulle hitta någon klänning i Stockholm heller, men inne på Zara fann jag den minsann. En vit (såklart) med stora lila, blå och turkosa blommor. Superduper. Funkar bra att ha som vanlig sommarklänning, men känns ändå väldigt festlig. Det kanske är meningen att man ska vara helt vit, men då får jag väl va udda då. Det blev också ett lila linne med färggrannt mönster och ett stort M på (Rebecka köpte sig ett R) och ett par vita ballerinaskor.

Sedan bar det iväg till dagens stora mål, inspelningen av Parlamentet. Åhhhh, vad kul det var! De filmade inne på SVT, trots att det går på TV4. De hade bättre lokaler tydligen. De började med att banda alla publikbilder. Vi fick fnittra, applådera, gapskratta och jubla. Lite fuskigt, men ruskigt kul. 200 personer i publiken och extrastolar fick ställas in. Otroligt bra stämning. Världens drag i publiken. Anders S Nilsson kom in och vi blev tillsagda att välkomna honom med en stor jubelapplåd. Han började läsa upp alla nyheter som de skulle ta upp i programmet, som knappt någon kände till. Han var riktigt skojig. Alla komiker/panelmedlemmar ropades in och vi jublade ännu mer:

Blå laget: Henrik Dorsin och Claes Malmberg (Lottas pappa).

Röda laget: André Wickström och Magnus Betnér.

Bäst var Henrik Dorsin. Roligast var när André kysste en tjej i publiken (han fick en minut kvar att leva på "Tips från coatchen"). Alla var faktiskt sjukt bra, även om jag helst hade velat se Björn Gustafsson... De var precis sådär snabba som på TV, men ännu roligare att se i verkligheten. De spelades in lite mer än en timme, programmet blir 24 min i TV, så mycket roligt kommer ni att missa. Det sänds på idag. 20.30. Om en halvtimme. Titta då och håll utkik efter mig!



Studion, som kändes mycket mindre i verkligheten och en i andra Spmp (minns aldig vad hon heter) tillsammans med Magnus Betnér.

Jag blev lämnad ensam i Stockholm efter programmet, för att försöka hitta till tunnelbanan och bege mig ut till Hallunda för att se på Isaks cirkusföreställning. Första gången jag åkte tunnelbana själv.

Så klart skulle det strula. Det var inga problem att hitta tunnelbanan och rätt linje, problemet var att tunnelbanan inte gick mellan Axelsberg och Sätra (något problem på linjen), så där imellan gick det ersättningsbussar. Som man kanske förstår så rymmer en buss inte alls lika mycket folk som ett helt tunnelbanetåg, så det blev minst sagt kaotiskt. Först kom det bara en buss. En femtedel fick plats i den. Lång väntan. Två bussar till kom, ännu mer folk vällde upp från tunnelbanan. Kaos. Människor pressade sig före och in i bussarna. Det gick inte alls att veta var man skulle stå och jag missade fyra bussar. Tiden gick, jag var rädd att missa hela föreställningen. Tillsist lyckades jag trycka mig in i en buss och bli halvt mosad på kuppen. Det gick ju inte fort direkt och lång resa var det. I Sätra blev det väntan på tunnelbana och förställningen hade redan börjat. Eller den skulle gjort det, men Isak och company väntade en kvart för att fler fastnat i tunnelbanestrulet. Efter nästan två timmar var jag äntligen framme. En resa som skulle tagit 39 min från Karlaplan till Hallunda. Jag missade 10 min och fick smyga in mitt under föreställningen. Men, jag var bara glad att jag hade lyckats hitta dit mitt i allt kaos och att få se något av föreställningen överhuvudtaget. Det var väldigt bra i alla fall. Väldigt mycket dans och teater, men jag gillar det. De var grymt duktiga!

Det blev bilfärd hem i ösregnet med Bengt, Isaks halvsysters pappa. En riktigt bra, men lång dag.