Hela huvet stormar

Sorry att jag inte har skrivit här på flera dagar, men internet har pajat hemma, så jag har inte haft någon möjlighet. Nu är jag på bibban och trängs mellan två gubbar. En av dem kommenterar med små suckar vad han gör hela tiden. "Åh", "Neh", "Mehn".

Lördags var väldigt sorlig till en början. Begravning för cirkusens grundare och min före detta tränare Anita Plambeck. Hon gick bort i cancer för några veckor sedan, 68 år gammal. Även om det var sorgligt och många av familjemedlemarna grät så var det svårt att få fram några tårar. Jag visste inte hur jag skulle bete mig riktigt. Det var flera år sedan jag träffade henne sist och under åren har jag varit jävligt förbannad på henne blandat med glädjen att hon varit en sådan skön kärring. Det är svårt att förstå att hon är borta.
Det har varit mycket ilska mellan många av personerna som var på begravningen också. Folk som svikit och lämnat föreningen för att starta upp en egen. De mest erfarna och lojala i Norsholms ungdomscirkus svek Anita och hela cirkusen. Orkar inte förklara mer ingående, det är väldigt komplicerat allting.
Samtidigt var det roligt att träffa många från cirkusen som man inte sett på länge.

Min första begravning någonsin. Hoppas jag inte får uppleva många fler. Det var ingen rolig upplevelse. Det kändes så tillgjort på ett sätt jag inte kan förklara riktigt. Speciellt musiken. Jag försår verkligen inte varför man ska sjunga. Gamla psalmer dessutom. Att sjunga hör inte till att sörja, man tappar helt koncentrationen från personen och måste i stället koncentrera sig på någon konstig gammal text som ingen förstår innebörden av, komponerad till hemsk orgelmusik. Jag hade hellre lyssnat på någon låt som betytt mycket för Anita eller någon bra sångerska. Om man nu ska ha musik.

Musik blev det desto mer av på kvällen i stället. Då var det gymnasiefest i Flygeln och jag var där för Folkbladet.
Idolerna uppträdde, men det var visst de utslagna finalisterna, så inte lika spännande. Då var det något bra att Lars åkte ut i fredags i alla fall. Det var väldigt bra framträdanden, men alldeles för kort. Någon minut var bara. Loulou var sitt gamla vanliga jag igen med den där härliga utstrålningen och fantastiska rösten. Det var skönt att se. Lars var riktigt bra han med, såklart.

Synd att bilderna blev skit bara.

Den världsberömde DJ:n STQ tog plats vid mixerbordet.

Carin da Silva var konferencier för idolframträdandet.

Idolerna som var där - Loulou, Yazmina, Sepideh, Jesper och Lars.
´
Lips och Rockband kunde man roa sig med.

En massa folk kom inte in för att det hade sålts falska biljetter.
Synd om dem. HAHA!