Hela huvet stormar

Riktigt, riktigt bra film. Den där Patrik 1,5!
Jag kan nog hålla med Anna. Kanske den bästa svenska filmen någonsin. I alla fall en av mina riktiga favoriter.
Den hade mer djup än vad jag hade trott. Lite sorgligare, men oj så rolig dessutom!
Att filmer blir så mycket bättre på bio gör ju inte saken sämre.

Men, vi höll på att missa filmen. Eller jag höll på att göra så att vi inte fick några biljetter.
Jag blir så trött på mig själv. Hur jag än försöker så kommer jag nästan alltid försent.
Nu hittade jag inte mina biopresentkort (vart fan har de tagit vägen!), vilket slutade med att jag fick låna ett kort av min syster (snälla syster!), och sen åkte jag runt som en tok för att hitta en parkeringsplats.

När jag kom dit var Emelie sur för att hon hade fått vänta och så fanns det bara två biljetter kvar, med platser precis bakom varandra. Inte så kul kanske.  Eller som försäljaren sa:
"Du kan ju alltid smälla till henne i bakhuvudet om du vill något". Alltid något att roa sig med...

Vi bestämde oss för att vänta tills de reserverade biljetterna som ännu inte blivit uthämtade släpptes, och det var tur, för det fanns platser kvar.
Två stycken på mittersta raden mitt i. Perfekt.