Hela huvet stormar

Jag hatar att köra bil i mörker! Mörkerkörning i fem timmar till Falun tar på krafterna. Speciellt när man bara sovit i sex timmar och vet att man bara hinner sova i fem timmar till innan man ska upp och jobba igen. Men, jag överlevde. Nu är jag hemma i alla fall!

I tisdags var jag i S:t Anna och fotade, ungefär 40 min härifrån. Efter att jag packat ihop allting vid tre, så åkte jag till kontoret för att göra klart det sista och lämna in dagens arbete. Där upptäckte jag att jag skulle vara i Falun dagen efter, så jag fick lite smått panik med att hinna med allting. Jag har gått och tänkt hela veckan att det var torsdag till fredag jag skulle vara där, men det visade sig var onsdag till torsdag..
Så, jag kom ifrån kontoret vid fem, åkte hem för att äta, packa och kolla upp resvägen på Eniro. Det tog tid. En massa vägar att skriva upp och komma ihåg. Hade ingen riktig koll på vart Falun låg någon stans. Sen såg jag restiden. Fyra och en halv timme! Jag hade räknat med 2-3 timmar kanske. Jag är verkligen dålig på geografi och borde kolla upp sådant här i förväg så jag kan planera ordentligt...
Jag kom inte hemifrån för än vid halv sju och var dämed i Falun 23.40 med lite bensträckarstopp på vägen.
Jag hade kunnat gå och lägga mig halv sju och sova hela natten. Nu kom jag istället i säng halv ett och skulle upp igen halv sex... Inte roligt!

Kolsvart hela vägen. Fy tusan vad tråkigt det var. Jäkligt ansträngande när man är nära på att somna hela tiden dessutom.
Jag åkte förbi en sjö. Svarta tomma fält längs vägen. En massa parkeingplatser kantade vägen och jag tänkte "varför finns det så många ställen att parkera på här?". Sen kom jag på att "det kanske är fint här. När det är ljust..."


Vägarbeten överallt till på köpet. Det känns som att de bygger om hela Sverige just nu. Jag såg en ny 100-skylt! Då blev jag på bra humör för en stund. Det kändes stort på nåt sätt. Sen åkte jag på en hel hög 80- och 100-vägar. Tufft, tufft.
Vid Katrineholm var det ett riktigt läskigt vägarbete. En massa sådana där röda och gula pinnar/skyltar i marken som delade av vägbanan. Problemet var att jag inte visste på vilken sida om pinnarna jag skulle köra. Vägen var nästan lika bred på båda sidor och det fanns inga skyltar som visade var jag skulle åka. På ena sidan var vägen avdelade igen med små svaga sträck på mitten, så jag åkte där. Sen kom det en massa mötande. Mötande som körde riktigt fort där vägen blev riktigt smal. Jag fick panik, visste inte vart jag skulle ta vägen, visste inte om jag körde rätt. Blev bländad av alla mötande bilar och ljuset som reflekterades i pinnarna. Det gick bra i alla fall och det visade sig tillsist att jag var på rätt sida, men det var riktigt, riktigt läskigt.

Falun var fint. Hotellet var fint. Centralt och med mysigt rum. Skolan jag var på igår var jättetrevlig och riktigt mysig. Låg precis vid en sjö och brevid några häftiga hoppbackar. Skidhoppning ni vet.
Det var lite svårt att ta folk på allvar här. Jag skrattade inombords åt deras dialekt. Alla lät precis som folket i "Masjävlar". Jag som trodde att de verkligen överdrev dialekten i filmen, men människorna lät exakt så. Det var charmigt. Skolan idag var lika trevlig den, tre klasser bara. Jag fick sovmorgon! Började fota halv tolv. Så himla skönt. Det behövdes kan jag säga!

Hemresan gick lätt som en plätt. Så himla skönt att köra största delen i ljus. Jag fick bara lite panik ett tag när bensinlampan lyste och jag inte hittade någon mack, men det gick bra det med. Sen var det bara att köra på.
Hemma igen. Skönt.