Hela huvet stormar

Imorse när jag vaknade kom jag bara att tänka på hur jäkla bra jag har det!

Jag kom in på det programmet jag ville studera,
vi har fått kontrakt på en stor lägenhet med sjukt billig hyra,
och jag har redan flera vänner i Göteborg som verkligen ser fram emot att jag ska flytta dit.

I 3:an hade jag praktik på Folkbladet där jag sedan fick jobb - först på ungdomsredaktionen och sedan som konsertfotograf. Fick betalt för att gå på underbart bra konserter där man kom artisterna riktigt nära, långt framför publiken. Det är väl mest mitt eget fel att jag inte tagit tag i det igen och börjat jobba där efter jag kom hem från Australien. Det har varit en himla bra upplevelse och erfarenhet hur som helst.

Jag fick jobb som skolfotograf direkt efter gymnasiet. Ett jobb som mestadels har varit riktigt roligt och som jag har lärt mig hur mycket som helst på, både som fotograf och om mig själv som person. Ett jobb som jag har varit himla bra på, där jag vunnit priser, och med väldigt bra heltidslön.

Jag menar, hur många får chansen att jobba med foto över huvud taget? Jag har fått två jobb, nej tre, inräknat fotostudion i Australien. Riktigt kul! Jag känner mig stolt.

Sen hade jag tillräckligt med pengar för att vara borta i Australien i 8 månader och uppleva hur mycket häftiga och underbara saker som helst!
Den resan kommer jag aldrig att glömma.

När jag kom hem hade jag heltidsjobb igen utan att behöva anstränga mig och spendera veckor på Arbetsförmedligen - chefen tjatade för att få tillbaks mig.
Det gick ännu bättre detta året och jag fick förlängning på anställningen så att jag jobbade längst av alla fotografer på företaget.

I måndags lämnade jag in min fotoutrustning och Thomas sa att det är bara att jag hör av mig om jag känner för att börja jobba hos dem igen.
Dessutom har jag säkert sommarjobb med cirkusskolan om jag vill det, så arbete verkar inte vara något att oroa sig för.

Och snart ska jag åka till Riga och tävla i cirkus - hur många får vara med om det?!

Men framförallt. Jag har en familj och vänner som jag verkligen tycker om.
Det är väl ändå det bästa!