Hela huvet stormar

Idag för ett år sen satt vi på planet mot Australien.
Jag, Emelie, en oviss framtid.
En väldig massa spännande saker hade vi planerat att uppleva, men ändå fanns en oro att allting skulle gå rätt och slätt åt helvete.
Men det gjorde det inte.

Det blev den bästa resan jag någonsin gjort och jag har aldrig varit med om så många fantastiska och nya händelser så koncentrerat under så kort tid som det ändå var.
Så mycket vi upplevde de åtta månaderna, så många härliga personer vi lärde känna och så många prövningar och nya utmaningar vi stått inför.

Shit Emelie, jag vill tillbaka hit...:




























Det här saknar jag dock inte...:


Men annars så. Kärlek.