Hela huvet stormar

Jag har haft Krunegård på huvudet hela dagen.
Alltså inte musiken, utan han - personen, Marcus Krunegård.
En bild av honom har liksom etsat sig fast. Härligt. Och jävligt irreterande!

Från konserten i Lejongropen 1/8 -08!

Vaxkupan - 16/10

Jag drömde om honom inatt. Det var en jättekonstig dröm, konstig så som alla drömmar är konstiga.
Han var hemma hos mig, men det såg inte ut som det gör här hemma... kanske var det hos någon annan. Man vet inte så noga i drömmar.
Det var ett rum med stora panoramafönster, mörka tapeter, en vit soffa, rufsig grön matta. En säng.
Annika Marklund, bloggerskan var där, och någon mer - Emelie kanske? Anna?
Vi pratade, drack öl. Det var hög musik. Röklukt.
Vi satt i soffan och han lutade huvudet mot min axel. Mys...
Vi förflyttade oss till sängen. Jag på rygg, han över. Jag var naken och på samma gång fullt påklädd, han med bar överkropp och blå slitna jeans med svart skärp.

Sen hände något väldigt märkligt som jag till och med tyckte var helt stört i drömmen.
Han började åla sig över mig, kastade sig upp och ner i vågor som när man gör "masken".
Jag vände huvudet mot Annika och vem som nu mer var där.
"Vad tusan håller han på med?!" halvskrek jag över musiken, förvirrat.

Sen gick han hem.
De andra gick hem.
Jag försökte lönlöst få tag på Annika för att sno åt mig Markus nummer.
Jag vet att de är bra vänner. Jag ville ha mer av Markus, konstigt nog.
Det kanske skulle hjälp till om jag kände någon av dem...

Så hela dagen har jag kommit på mig själv med att sitta och tänka på hur jag ska kunna komma i kontakt med Annika Marklund! Ska jag skicka ett mail? Adressen borde finnas på hennes blogg, väl?
Men, snälla lilla Moa! Inse att inget av det här har hänt på riktigt...

Han sjunger. Fint.