Hela huvet stormar

Tjoho! Vilken bra dag!
Allting har verkligen gått hur bra som helst idag!

Först fotade jag en massa porträtt på en öppen förskola. Det var så himla bra stäming där och jag fick hela undervåningen för mig själv, så det var hur lungt och skönt som helst.
Det var många som skulle fota sig, men för de flesta gick det väldigt snabbt och jag fick söta små leenden nästan på direkten, så jag låg före i schemat och kände mig väldigt avslappnad.
Föräldrarna var jättepositiva och sa;
"Oj, vad bra det blev! Jag är verkligen jättenöjd!"
"Vad kul med en så ung tjej, det brukar alltid vara gamla farbröder som kommer!"
"Gud vad bra kontakt du har med barnen, det här gick ju superbra!"
så jag fick världens självförtroendeboost och gjorde ännu bättre ifrån mig när nästa barn kom.

Men när jag höll på att fota ett barn fick jag nästan hjärtattack.
Mamman stod bredvid mig vid kameran och lekte tittut med lillkillen, men plötsligt börjar han luta mer och mer åt vänster och så - Tjoff! så faller han ner över kanten på bordet han sitter på, gör ett hel volt på sidan i luften och landar med huvudet före på golvet. Gallskrik!
Mamman och jag rusar fram mot barnet som ligger på golvet och gråter. Som tur var blev han nog mest chockad, för skriker gick över rätt så snabbt och han började skratta en massa åt min lampa.
Fy, vad rädd jag blev!


Sen åkte jag till ett dagis för att fota om en gruppbild. En bild där endast 3 av 20 barn hade tittat in i kameran, där ungar grät, satt långt ifrån varandra och där händer och fötter flaxade åt alla håll.
En väldigt misslyckad gruppbild helt enkelt. En gruppbild där fotografen inte verkade bry sig om resultatet.

Jag ställde upp alla barnen, busade, pruttade, grymtade och jonglerade...
När jag var klar applåderade allihop - föräldrarna, fröknarna och barnen!
"Yehooo!"
"Oh, shit vad du var duktig!"
"Det här var verkligen skillnad" fick jag höra.
Då blir man glad!

När jag plockat ihop alla mina saker och gick upp för att gå på toa kom det fram en glad mamma och hälsade.
"Jag måste bara säga att jag är väldigt imponerad!"
Oj, sånt värmer verkligen! Så himla kul att folk går fram och säger sådant direkt till mig. Då blir man stolt.

Förutom det här så har random folk varit jättesnälla och gett mig parkeringspengar när mitt kontokort inte ville funka och jag inte hade några egna mynt. Två gånger på olika ställen.

Jaa, ibland är livet bra.