Hela huvet stormar

Det känns förjävligt.
Vikarierade i en etta idag och det gick inte bra alls.
Det gick åt helvete rent ut sagt.
Stökig klass, ingen respekt av ungarna överhuvudtaget och jag ville bara bryta ihop.
Det fanns små korta stunder då jag hade deras uppmärksamhet och kunde göra något vettigt av tiden, men mest av allt var det bara ett enda gapande.
Jag hatar mig själv när jag tvingas bli sur. När det inte finns någon som helst energi kvar och inget utrymme för ett litet leende eller snäll kommentar till de som faktiskt sköter sig.
Hur man än pratar med barnen, låter glad, bestämd, arg, så är det ingen som lyssnar.

Tydligen har de haft vikarier som brutit ihop och gått hem efter lunch tidigare.
Så det är inte bara jag som är kass. Skönt det i alla fall!

Nä, nu ska jag ägna mig åt fika med finaste Linda! Gött.