Hela huvet stormar

Jag verkar ha lite undangömd ångest som visar sig när ja sover.
På sista tiden har jag drömt så otroligt mycket mardrömmar.
Hemskt är det!

Jag har drömt att jag hade världens bråk med en av förskollärarna och kallade henne "Jävla kärring". Jag fick inte längre vara kvar på min förskola och det gjorde mig så fruktasvärt ledsen. Vaknade mitt i natten med svullna ögon och tårar rinnande längs med kinderna, helt förtvivlad. Låter inte så hemskt när jag beskriver det, men där och då var hela världen förjävlig. Minns fortfarande känslan. Ryser och får en klump i magen bara jag tänker på det.

Jag har även drömt att det gick åt helvete med flygresan till London. Att jag inte hann med den bokade bussen från Nyköping till Skavsta (vilket jag även oroar mig för på riktigt), glömde biljetterna hemma och fick inte åka med flyget. Jag hatar sådana här drömmar. Paniken när man inte vet vad man ska ta sig till. Likt alla de hundratals drömmar jag haft om att komma försent och missa viktiga möten eller annat som jag måste komma i tid till dagen därpå.

Och nu senast drömde jag om att jag gick på någon skum gata med Micke. Två stora biffiga killar dök upp precis bakom oss och jag kände verkligen på mig att vi skulle bli rånade. Jag försökte sakta ner, men varje gång de började gå om oss saktade även de ner och hade hela tiden blicken på våra väskor. Plötsligt drog en fram en kniv, högg Micke i ryggen och slet väskan ifrån honom. Jag skrek till och vaknade, då alldeles skräckslagen. Vågade inte ens somna om med rädslan att komma tillbaka in i samma dröm. Så otroligt obehagligt!

Jag hoppas att det här kan få ett slut nu.
Att alla resor jag ska göra går bra så jag slipper känna den där paniken även på riktigt.
Fy fan. Sova är ingenting jag ser fram emot längre.