Jagade!
Läskig hemgång igår!
Jag och Emelie går på gatan utanför vårt hus då en vinglande och muttrande man kommer emot oss.
Precis innan vi kommer fram till vår port börjar han ropa och springa i vår riktning.
Jag skriker: Emelie, snabbt! och hon slår in portkoden i racerfart.
Vi hinner precis in i porten innan han kommer fram och jag smäller igen dörren efter mig.
Fumlar med nycklarna till vår dörr medan han står och skriker utanför porten.
Fy fan vad rädda vi var!
Han kanske bara skulle hem till någon, men vi vågade inte riskera att släppa in en läskig gubbe med tanke på vad som hänt i området de senaste dagarna. Jag kanske börjar bli lite nojig. Han bor i alla fall inte här. Har aldrig sett honom förrut.
Nu vågar jag fan inte gå hem själv längre.
Kommentarer
Trackback
