Hela huvet stormar

Hörde The Youth av MGMT inne på Monki idag. Den känslan.
Blev helt snurrig och var tvungen att ta tag i en klädstång för att inte ramla ihop. Så mycket minnen sköljde över mig på en och samma gång. Minnen från Australien 2009, allihop.
En explosion av både fantastiskt bra minnen och ångestfyllda stunder. Mycket märkligt.

En promenad uppför alla backarna till lägenheten i Surry Hills,
ett jazzband och galna engelsmän,
den stressade känslan och paniken i kroppen när jag gick runt ensam flera timmar om dagen för att sälja och promota saker jag inte alls var bra på att sälja. Ångest och en känsla av att jag var helt värdelös som bara gick att dämpa genom att fylla det skrikande hålet i magen med mat.
Helt otroliga stränder,
underbara och fridfulla Darling Harbour,
en guppig fyrhjulsdriven färd på världens största sandö,
en klafsig promenad i lera släpandes på en kanot,
en stjärnklar natt på en segelbåt ute i Stora Barriärrevet,
möjligheter, värme, ensamhet och saknad.
Oron över att pengarna inte skulle räcka till.

Allt detta på en millisekund i en klädaffär på stan. Visste inte om jag skulle svimma, skratta, skrika, eller gråta. Underbart och väldigt obehagligt på samma gång.