Den där uppgivenheten


Gud vilken dag!

Ibland kan en person tära så otroligt på ens humör
att det känns helt sinnessjukt hur mycket man ska klara av att ta emot. Det gäller att behärska sig, inte tappa kontrollen. För barn är barn och man kan inte göra mycket mer än att förmana med ord. Försöka att på alla tänkbara sätt förklara för barnet hur man beter sig, utan att brusa upp och säga något man inte borde.

Men när man sedan kommer hem är det som att all energi rinner ur en. Alla känslor som trängts undan vill ut, samtidigt. Ilska, uppgivenhet, gråt. För det känns så förfärligt när jag vet hur underbar det här barnet kan vara, men sedan kommer de där utbrotten som inte går att kontrollera. Och jag känner mig uppgiven när jag inte vet hur jag ska hantera det. Det känns som att ibland, kan läraryrket vara riktigt tufft. Men som tur är är det allt som oftast helt fantastiskt och det bästa som finns. Kärleken och värmen från barnen väger upp allt.

Imorgon är det en ny dag.

Några bilder från tidigare veckor:


Jag byggde ett kaplastavsslott tillsammans med två flickor. Imponerade?

Vi byggde även mask, raket och armband av det danska byggmaterialet plusplus. Genialiska små gummibitar som går att fästa samman på olika vis i all oändlighet. Hur roligt som helst! Såklart ville alla barnen testa att ha på sig vår coola mask.

Fler förslag på vad som går att bygga med plusplus.

Vid ett tillfälle ritade vi steg-för-steg-teckningar. En flicka på 9 år ritade den här.
Riktigt duktigt gjort tycker jag!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0