Hela huvet stormar

Ibland blir jag så frustrerad!
Gick och la mig redan 21.30 igårkväll då jag var dödstrött efter en lång arbetsdag (där har ni ursäkten till värdelöst bloggande - jobb, jobb, jobb!). Försökte somna, men så fort jag la mig ned i sängen kände jag mig genast pigg. Provade allt från att bara blunda och försöka slappna av, räkna varje andetag (kom upp över 100 då jag gav upp den idén), lyssna på lugn musik, spela sudoku för att tänka på annat och bli lite uttråkad och tillslut lyssna på en av Filip och Fredriks gamla podcasts. Det sista fick mig äntligen att somna - strax efter tolv. Tre timmars vridande i sängen! Det känns inte rimligt. Det känns som att det alldeles för ofta blir såhär när jag har någon tid att passa som jag måste upp till dagen efter. Jag tänker så mycket kring vad som ska hända nästkommande dag och på idéer jag vill genomföra. Jag blir orolig att jag ska försova mig, kan inte koppla av.

Och såklart vaknade jag inte av alamet som ringde 6 timmar senare och försov mig därmed en timme. Kul! Fy helvete vad jag skäms när sådant händer. Känner mig nonchalant och oansvarig, som om jag skulle varit uppe och festat hela natten för att sedan bara hoppas på att jag ska orka med nästa dag, fastän sanningen är att jag gjort mitt bästa för att verkligen vakna utvilad. Det blev en panikstressad morgon, men jag lyckades komma på spårvagen 10 minuter efter jag vaknat. Ringde jobbet och förvarnade om att jag skulle bli 20 minuter sen. Hatar sådana samtal.

Normalt sett älskar jag att jobba på förskola, men idag var det bara jobbigt. Trött, trött, trött och spränghuvudvärk utan dess like. Försöker att inte låtsas om sådant utan vara precis lika engagerad som vanligt. De var i alla fall väldigt nöjda med min arbetsinsats, men det vore trevligt om jag vore full med energi när det ska jobbas igen på måndag!

Jag och två godingar från dagen.