Hela huvet stormar

Gah, vad misslyckat allt det här blev känner jag.
Åkte snabbt som satan ner på stan och hoppade av vid Hagakyrkan då jag förstått det som att de satt på en pub där i närheten. Ringde för att förstå exakt var de var och på förklaringen förstod jag det som att de istället befann sig vid Kungsportsplatsen, en bra bit ifrån där jag var. Ringde igen när jag kommit dit och förklarade att jag stod på Avenyn. Men det visste ingen i sällskapet vart det var. Hallå! Göteborgs mest kända gata! Kan man någon gata så kan man den. Men nehe, inte lätt att förklara för varann då åt vilket håll man ska gå.
Men jag hittade rätt tillslut, och det visade sig ligga ett kvarter ifrån där jag befann mig från början, 1 minut från hållplatsen där jag hoppade av. Typiskt.

Hann inte vara på stället mer än en halvtimme innan de stängde. Den lilla halvtimmen var väldigt trevlig med folk jag kände igen från Stockholm och Cirkus Cirkör, men det hanns inte ens med någon öl för min del. När vi sedan skulle gå därifrån hade det börjat ösregna. Då menar jag verkligen ÖSREGNA! Vi sprang sissodär 300 meter och på den korta sträckan var alla kläderna helt genomblöta. Inte en enda torr fläck går att finna på mina kläder. Sen fick jag stå och vänta på spårvagnen ett bra tag, huttrande, trött och helt dyngsur. Hurra!

På vägen hem frös jag som en galning och min promenad ackompanjerandes av ett hejdundrande åskväder. Jag hoppade till av ren förskräckelse när det blixtrade och hela himlen lystes upp! Jag som brukar tycka att åska och blixtar är mysigt, men inte när man går ensam på en mörk gångväg.

Men aja, nu ska jag krypa ned under täcket och tänka att det var en rätt spännande kväll ändå.
Godnatt.