Hela huvet stormar

Ja, vad ska man säga.
En minst sagt lugn start på jobbveckan. Tre pedagoger... och tre barn!
Visserligen hade vi olika tider schemalagt, men under drygt två timmar var vi tre vuxna samtidigt i den minimala barngruppen. Inte mig emot.
Vi ägnade dagen åt att spela spel, rita, bygga med lego, gick ut på gården (där tre förskolebarn skrek "MOA!" och kastade sig i min famn) för att klättra i träd, leta insekter, gunga och klippa gräs. Inte med en bensindriven motorgräsklippate, utan med en, ja vad ska man kalla det, manuell klippare, där knivarna snurrade runt då man puttade den framåt. Den såg ganska så exakt ut såhär faktiskt:

Gräset var riktigt högt och det gick tungt. Man fick rulla klipparen fram och tillbaka flera gånger över samma lilla plätt för att den skulle orka igenom. Men det var kul! Jag hade en glad femåring framför mig hela tiden som fick hålla i handtaget tillsammans med mig och "hjälpa till". Det gick nog snarare en smula tyngre än om jag hade gjort det själv, men oj så mycket roligare! För både mig och barnen. Imorgon kommer jag att ha träningsvärk i armarna.

Här hemma på gården vid lägenheten är det desto fler barn.

13 högludda ungar på en gungbräda.
Vi får se hur länge till den håller. Men de ser ut att ha riktigt kul i alla fall!