Hela huvet stormar

Måste säga att jag är imponerad av mig själv.
Kom till busshållplatsen 10 min innan bussens avgång. Efter en morgon utan stress med en lugn promenad till spårvagnen.
Inte likt mig. Inte likt sista-minuten-Moa.

Det jobbiga är att jag inte förstår skillnaden mellan de dagar när allt bara flyter på och de dagar när allt blir en enda stresshärva.
Tycker att jag gör allt precis likadant varenda morgon, men tydligen inte. Jag har inte ens några ungar att skylla på.

Kom förresten på en bra grej med mina fingervantar.
Det går att ha dem på när man skriver blogginlägg på mobilen.
Kanske borde behålla dem ändå...