Hela huvet stormar

Idag har jag jobbat i Mölnlycke på förskola dagen lång.
Åh vad man blir glad av barn! Speciellt när alla ungar på avdelningen varit glada hela dagen utan minsta gnäll.
När de kommer och kastar sig i ens famn för att sedan krypa tätt intill och gosa kind mot kind, då smälter man lite inombords.

När jag stod och väntade på bussen hem fick jag syn på dessa galet roliga hållplatsnamn.
Fars Hatt! Va?

Här var det stopp ja. Ni ser på bron, hur lång kö som helst som inte rörde sig det minsta.
Tog 42 min att ta mig från Centralen och hem när det brukar ta en kvart. Kul!

Vid Eketrägatan (tre hållplatser ifrån mig) vände flera spårvagnar, så hur mycket folk som helst stod och väntade på att kunna ta sig längre ut mot Länsmansgården.
Ni kan tro att det var helt fullpackat och brist-på-syre-trångt på de spårvagnar som faktiskt åkte till den egentliga ändhållplatsen.

Skönt att vara hemma. Nu ska jag ta en powernap där jag faktiskt ställer klockan på en halvtimme så att jag inte vaknar kl 4 i natt igen!