Hela huvet stormar

Hade mitt benömningsbesök på praktiken idag.
Och det gick bra!
Var riktigt nervös, men det var inget att oroa sig för egentligen.

Höll i tre övningar i symmetri med hela förskoleklassen. De var engagerade och förstod mina förklarigar av uppgifterna, det hela flöt på bra och jag fick jättebra omdömen efteråt.
Jag kände själv att det var en massa jag kunde förbättrat, men VFU-ledaren (hon som bedömer) sa att det inte kunde ha gått mycket bättre. Puh!
Så jag blev godkänd och slipper oroa mig mer för det här. Bara tentan kvar nu!

Sista dagen på praktiken idag dessutom.
Det har varit tre riktigt bra veckor och jag ska självklart tillbaka till samma klass vid nästa praktikperiod om drygt en månad. Fick härliga kramar av ungarna och en galet fin teckning av en flicka, inslaget i ett kuvert som hon kämpade jättelänge med att få ihop.

Moa och jag tillsammans.
Jag med mitt krulliga hår, hon med sitt raka. Hon är lite kortare och tittar upp mot mig.
Vi håller varandra i händerna och det svävar ett hjärta över oss.
Så fin att jag nästan börjar gråta.

Det är de här små guldkornen som gör att man vill fotsätta kämpa, ge och få glädje av barnen och verkligen jobba med det här jämt.
Det här mina vänner, det är kärlek och motivation!