Hela huvet stormar

Förutom Cirkus Cirkör så bjöd gårdagen på en hel del andra trevligheter.

Efter föreställningen begav vi oss till Skål! där vi hade siktat in oss på en varsin Strawberry Daiquiri, men det hade de inte i sortimentet längre, så det fick bli öl för hela slanten.

Under kvällens gång kom det flera gånger fram mystiska killar och började prata med mig och Hanna.
Den första verkade ha tjuvlyssnat på oss ett tag och fått för sig att vi pratade tyska, så han kom och frågade oss, på engelska, var vi pratade om innan han kom och störde oss. Jag förklarade att vi diskuterade en låt som just spelades, sa att den gav mig barndomsminnen, sedan frågade jag vad han kom ifrån.
- Iran, or... I'm born in Sweden.
- So, you've lived here your whole life?
- Yeah.
- Ehm, why do we speak English then?

Haha, vad fånigt det kändes när vi förstod att allt bara var ett missförstånd. Han hängde sig i alla fall kvar ett tag även om vi inte visade oss vara spännande tyskar.

Sedan pratade jag ett slag med en riktig snygging, vars kompis verkade ha någon form av personlighetsstörning. Jag säger det inte för att vara elak, utan det var nog lite av hans grej.

Han började som glad skåning och övergick sedan helt utan förvarning till perfekt göteborgska.
Chockerande! Eller, snarare chockerade efter ett tag.
För dialekten liksom smög sig på, så man märkte inte riktigt när bytet skedde. Plötsligt var han en go göteborgare utan att man förstod hur det gick till. Sedan gick bytena snabbare - tillbaka till skånskan, därefter norrländska, värmländska och så lite östgötska bara för att jag bad om det. Lika perfekt imiterat det med. Galning.

Det lustiga var att hela bilden av honom förändrades med dialektbytena. Han blev en helt annan personlighet, eller så var det vi som tolkade in olika personligheter i hans röst.
Vi pratade om det där med honom och jag tror faktiskt att hans avsikt med det hela var att se hur vi skulle reagera, om vi ändrade vår uppfattning om honom vartefter. Det gjorde vi ju.
Så himla egendomligt allting.

Snyggingen hade även en vän som försökte lura i oss att han var Adam Tensta.
Det gick inte lika bra...
Men det var inte slut där.
Killarna ville ha med oss vidare till något ställe, bad oss på sina bara knän i princip, men Hanna gillade inte alls stället dit de skulle, så vi blev kvar.

Därefter dök det upp en fransman.
Han kom fram till oss och undrade om jag var fransk. Jag såg fransk ut och klädde mig även elegant franskt, tydligen. Han sa att han blev arg när han såg mig. Fattade aldrig riktigt varför, men han var tydligen väldigt upprörd över hela min uppenbarelse. Trots sina personliga påhopp var han himla trevlig, så det blev en massa snack med honom resten av kvällen, tills han var tvungen att försvinna iväg för att möta upp en "jobbig irländare".

Så kan det gå. Spännande kväll!
Det blev tidig hemgång då vi körde igång med vin på after work redan kl 17, men likväl en bra kväll för det!
Med Hanna kan allting hända... Haha.

För några månader sedan - crazy days på Liseberg!