Hela huvet stormar

Cirkus Cirkörs show "Undermän" igår - så makalöst bra!

Då jag sett så otroligt mycket cirkus tidigare som inte imponerat och liksom dämpat mina sinnen från att kunna ta in mer cirkus så hade jag inte speciellt höga förväntningar.

Men det här, det här var något utöver det vanliga!
Fyra män vägandes minst 100 kg var i jeans, rutiga skjortor och helskägg - en riktig skogshuggarlook, som gjorde de mest graciösa konster fyllda med känsla och teknisk precision. Showen levererade på humor, överraskningar, enorm styrka, skicklighet, glädje, sorg, tajming och musikalitet.

Fyra stora män som jonglerade med 32 kilos kettleballs, men som minst lika bra bjöd på sensuellt vackra nummer fyllda med svåra balansakter och hisnande tricks med rotationer i en ring. Här fanns humorn som ett genomgående tema, med aggressionsproblem och sönderslagande av en ukulele, oväntade vändningar och skrattretande enkel lösning av en rubriks kub.

Jag har aldrig tidigare sett ett så underhållande jongleringsnummer med käglor, eller ett så överranskande parakrobatiknummer där den allra största av de biffiga männen graciöst hoppade upp i handstående, balanserandes hand i hand ovanpå den något mindre undermannen, ståendes med raka armar. När sedan en tredje underman anslöt blev det till ett fartfyllt nummer där de stora männen kastade sig i varandras armar, slängde upp varandra i luften och slog volter, gjorde kraftuttömmande balansövningar, smidiga hopp och fantasifulla formationer. Inspirerande!

Från stillsamt till hektiskt, där det varierande tempot styrktes av den välgjorda musiken - spelade av undermännen själva och musikern Andreas Tengblad. De hade till och med riktigt bra sångröster allihop. Så talangfulla!

Självdistans och en röd tråd av sorg och saknad av sina tidigare övermän (dvs kvinnliga partners) löpte genom hela föreställningen, utan att det blev för teatraliskt eller överspelat. Allting kändes rakt igenom äkta. Så välrepeterat att det kändes helt avslappnat och improviserat, där man som publik var trygg med att undermännen kommer att leverera utan misstag, vad de än ger sig på.

Och så en jäkligt häftig stylophoneremix av Robyns Dancing on my own, som de hade med i föreställningen: