Bästa barnen!
Igår var jag tillbaka på praktiken igen. Underbart!
När jag kom dit på morgonen frågade barnen vad jag gjorde där.
"Ska du vara med oss nu?"
"Ja, jag ska stanna här i två veckor."
"JAAA!" ropade ungarna och kastade sig runt midjan på mig.
Åh, vad man blir helt fylld med positiv energi när man får ett sådant välkomnande.
Min senaste praktik hade jag veckorna innan jul. Under hela december hade ett barn varje dag fått ett kort där det stod tre komplimanger till barnet. Lärarna fick varsitt kort de med. Jag var inte med då de skrev korten, men under min sista dag frågade lärarna om barnen hade någon komplimang de ville säga till mig. Näst intill alla ungar räckte upp handen på en gång. Och ni kan tro att jag blev glad.
"Du är snäll", "du är rolig", "du har bra humor", "du är bra på att fota", "du är bra på datorer", "du är en bra lärare", "du skriver fint" och "du ritar fint" fick jag höra.
Jag stod där helt generad och bara njöt där framme. Kom på hur viktigt det är att man uppmärksammar varandras positiva sidor istället för att tjata om beteenden man inte gillar. Bra träning för barnen att kunna säga till någon annan att de är bra på något.
Jag som känt mig trött och lite nere på sistone går nu bara runt och ler konstant. Tack barnen!
Om lärarjobbet jämt är såhär har jag absolut ingenting att oroa mig för.
