Hela huvet stormar

Min vän Dylan åker till Kina idag för att jobba som engelsklärare i ett halvår. Så himla häftigt! Och modigt. Att åka till ett land där man inte känner till språket eller kulturen överhuvudtaget och få dem att börja prata engelska. Oh my.

Visserligen går allt via en organisation med en fyra veckor lång kurs innan tillsammans med ett gäng andra studenter, men han har ännu ingen aning om vilka åldrar han kommer att undervisa eller var någonstans i Kina han kommer att bli placerad.

Grabben har hållit allt hemligt tills för två veckor sen då visum och alla papper var klara. Det känns bra att jag befann mig i Norrköping då så att man hann umgås mycket och säga hejdå ordentligt.

Jag undrar lite hur mycket han kommer att förändras av den här resan. Jag känner att jag förändrades väldigt under mina drygt åtta månader i Australien. Jag vet inte hur mycket mina vänner här hemma märkte av det efteråt, men på de åtta månaderna hann jag uppleva så himla mycket att det var omöjligt att inte förändras. Jag kände att den resan gjorde mig öppnare, att jag lärde mig att lättare ta kontakt med nya personer. Under den tiden fick jag verkligen kämpa och stå ut under stunder då det inte var så himla lätt. Stunder när man saknade vänner och familjen, när framtiden var oviss och man inte hittade något jobb och när man väl hittade ett jobb som bara kändes helt fel, men som fick mig att anstränga mig och våga saker jag aldrig trodde att jag skulle klara av.

Så lycka till nu - det här kommer att gå skitbra Dylan!

Jag kommer att följa hans blogg så mycket jag bara kan för att ta del av hans äventyr. Hoppas bara att den inte är blockerad så att han kan uppdatera den. Kinesiska staten verkar gilla det här med censur.
Läs bloggen här: www.geccod.se