Tårta!
Fy fasen vad jag mår illa nu.
Illamåendet beror till största sannorlikhet på att jag ätit alldeles för mycket av den här underbart goda tårtan som Peter bakat:
Oskar II tårta.
Den ser inte mycket ut för världen, men JÄKLAR i min lilla låda vad god!
Mandel och gott klegg för hela slanten!
Lite mer GOTT GOTT GOTT GOTT GOTT dessförinnan!
Det blev lite av en mindra katastrof när vi testade att mixa soppan slät i en liten bordsmixer, vilket resulterade i soppastänk över hela köket!
Efter en massa torkande hällde vi över soppan i en bunke och vispade på med elvispen för glatta livet istället. Det fungerade däremot alldeles utmärkt!
Hehe, då vet man det till nästa gång.
Moa-ölen
Bara för det måste jag få visa er min snygga Moa-öl från Nya Zeeland!
Tyvärr var den inte speciellt god, men riktigt tufft att ha en egen öl trycker jag!
En mycket ovanlig sådan dessutom: Moa (A Very Rare Beer From Aotearoa)
står det på flaskan.
MOA!
Idag har jag namnsdag!
Jag har fått två grattis-sms, men annars... ganska tyst.
Själv hade jag ingen aning om att jag hade namnsdag, så jag blir inte speciellt ledsen för det.
Men om ni känner för att slänga iväg ett grattis på MOA-dagen så har ni 8 minuter på er!
Pass opp!
En julhälsning
Bajsapp
Blogg.se:s mobilbloggapp fungerar inget vidare har jag märkt. I alla fall inte till att ladda upp bilder.
Har man lite halvdålig uppkoppling kommer alltid felmeddelandet "the request timed out" upp under bilduppladdningen, och så får man göra om igen. Problemet är bara att när det sedan fungerar tillslut läggs bilderna i helt fel ordning och så blir det dubletter eller tillochmed fyrdubbla kopior av de bilder man tidigare försökt ladda upp, som i inlägget nedan. Man kan inte heller gå in och redigera redan uppladdade inlägg och göra om det som blivit tokigt.
Ser därför ut som att jag fått totalt egofnatt i vissa inlägg med 100 bilder på mig själv, innan jag hinner logga in på datorn och ta bort skiten. Sorry för det.
Yrvaket
Ibland ser man ut såhär på morgonen.
Håret rakt upp! Inte vidare snyggt.
Men bär jag tänker efter är det väl ungefär såhär jag alltid ser ut... Bara nååågot mer tillrättalagt.
Funderingar
Varför kan man aldrig få det man vill ha?
Varför vill man alltid ha det man inte kan få?
Varför skjuter man hela tiden det man faktiskt kan få lite längre ifrån sig? Gärna så långt bort som möjligt, så långt bort att man inte kan komma åt det längre.
Jo för att det är så, att man vill ha det allra bästa. Att det som är helt okej inte duger riktigt till. För att något går emot som inte känns helt rätt. Något som inte passar riktigt ihop med den du är.
Och det gör ont. För man vet vad man skulle kunna få.
Man vet bara inte riktigt hur.
Nytt raggningsknep?
Igår på väg hem med spårvagnen knackade plötsligt en kille på min axel. Jag vände mig om.
"Lägg tutan" sa han och pekade på min telefon där jag spelade Wordfeud.
Va? Spelar jag så dåligt, att en okänd kille känner att han behöver hjälpa mig att få till något bra ord? Eller kanske var det hela ett lite annorlunda raggningsförsök. Hoppas nästan på det sistnämnda...
För det ska tilläggas att jag då spelade med den nya ordlistan från Svenska Akademien, där man endast får lägga grundformen av orden, så hans förslag funkade alltså inte. Där blev han allt lite paff!
För att visa art jag inte alls är kass ska ni få se mina två bästa ord jag fått riktigt megahöga poäng för, en liten självförtroendeboost sådär:
Tjoho!
Den här gav inte överdrivet mycket poäng, men jag tycker att jag lyckades passa in den snyggt, med fem andra ord!
Svenska och engelska brukar gå bra, men jag och Emelie fick för oss att testa på att spela på spanska. Den matchen gav vi upp ganska snabbt. Titta på alla sjuka bokstäver liksom! Dessutom kanske det hade varit en liten fördel om någon av oss faktiskt kunde spanska...
Lägga in en stöt
Härligt! Vaknade innan 9, utvilad på en söndag och hade ändå en riktigt kul kväll igår.
Då känns det som att man har tagit tillvara på helgen!
Det blev nästan två timmars biljard igår och vi spelade på ett sätt så att det gick att köra tre personer i samma match. Simon hade bollarna med siffrorna 1-5, jag hade 6-10 och Hanna 11-15. Det gällde att stöta ner det andra motspelarnas bollar och vann gjorde man när man ensam hade någon av sina egna bollar kvar. Om man stötte ner den vita fick motspelarna ta upp varsin av sina bollar, så spelet höll på ett bra tag då vi var ganska klantiga och fick ner den vita titt som tätt.
Det gick faktiskt bättre än förväntat, men den första matchen vann ändå Simon (jag lyckades dock leda ett bra tag, wohoo!) och den andra hann vi inte spela klart.
Sen drog vi vidare till Smaka för ett glas öl och härligt snack. Riktigt bra kväll!
Stooort var det här! Över tjugo bord bara på nedervåningen.
Såhär fint bredvid varandra vid markeringen skulle man lägga de bollar man fick ta upp där motståndaren stött ner den vita.
Biljard!
Nu bär det av till Biljardpalatset med Hanna och hennes broder.
Jag är värdelös på biljard, men det ska nog bli en bra kväll ändå! Får se till att motståndaren stöter ner sin svarta boll i hålet om jag ska ha någon chans att vinna.
Soligt och blåsigt har det varit idag minsann! Det är då inte alldeles lätt att se något när ett gigantisk krullhår blåser fram över ögonen konstant...
11-11-11
Snyggt datum idag!
En dag då många gifter sig. En dag man borde fira.
Själv firar jag med lång sovmorgon, plugg, sortering av långärmade tröjor (ser nu att jag VERKLIGEN INTE har behov av några fler) och eftermiddagsjobb på förskola.
Inte så jättespexigt kanske, men en helt okej fredag enligt mig.
Någon som är på After Work ikväll måntro?
Julklappar
Jahopp.
Här sitter jag och slår in julklappar!
Tidigt ute minsann!
Nejdå, ni behöver inte vara oroliga över att jag skulle drabbats av någon sorts julstress redan, utan jag slår in leksaker som ska ges till barn i Lettland. Det är eleverna i klassen där jag har praktik som skänkt dem. Himla fint av dem!
Tycker bara att dockan här under är av lite märkligt utförande. Brunt huvud och blåtonad kropp. Bondbränna?
Linda!
Igår var min fina barndomsvän Linda, som numera bor i Oslo, på genomresa i Göteborg. En liten sushimiddag hann vi med innan hon skulle hoppa på nästa buss och bege sig hem igen.
Så himla kul att se henne! Även om det bara blev en kortis.
Sånnadär vänner som det känns lika naturligt att umgås med, hur sällan man än lyckas ses, dem ska man vara rädd om!
Snart ska jag allt se till att få till en tripp till Oslo (haha, många till blev det där!) så att vi får umgås lite mer ordentligt!
Gnosa
Var på Clas Ohlson idag för att handla tråkiga kollegieblock och mappar.
I kassan fick jag upp felmeddelande i kortläsaren gång på gång då chipet inte ville fungera.
"Gnosa lite på chipet", sa kassörskan då.
"Va?"
"Gnosa lite på det", sa hon igen och gned tummen och pekfingret mot varandra.
Va falls?! Gnosa? Vad tusan är det för ord? Gnugga skulle jag säga.
Urgöteborgaren Karin från klassen var med mig och hon hade inte heller hört det innan, så speciellt dialektalt kan det ju inte vara. Eller? Känner ni igen gnosa mina vänner?
Borde förresten kanske byta ut mitt kort nu när det blivit en lång spricka genom hela chipet...
Just nu
Lalehs version av Just Nu -
det som gör den så fantastisk är att hon förde in melankolin i låten. Den fick en helt annan känsla, en helt annan betydelse. Ska man göra en cover på en låt ska man göra den till sin egen, och det lyckade hon verkligen med då hon fick texten att stå för någonting helt annat än i ursprungsversionen.
Originalet är gladare, en partylåt om att leva just nu, om att vilja bort, men med framtidstro. Det här vill han med sitt liv - och han kommer att komma dit!
Men i Lalehs framförande får jag mer känslan av hopplöshet, att inte trivas med tillvaron, att vilja bort, men när? Att leva just nu, men inte på det sätt som livet levs för tillfället. Att vilja något mer, något bättre, för som det är nu går det inte riktigt att leva. Jag tänker så mycket mer på texten i hennes version. Den blir så stark!
Aftonbladet skev en artikel om att låten skulle vara plagiat, då hela bakgrundsmusiken är nästan en exakt kopia av ledmotivet till filmen Midnight Express.
Jag hoppas att allt har gått schysst till och att de som gjort musiken krediteras på rätt sätt, för musiken sätter verkligen hela stämningen i låten. Magiskt!
Lördag för tusan!
Ikväll blev det en kväll i musikens tecken!
Inte så att jag ägnade mig åt att sjunga, nej det blev musik på TV hemma hos Bella och Peter.
Vi kollade Idol från igår (herregud vad bra alla var!!! Moa, Amanda x 2 och Robin. Hurra för dem!) och sedan Så Mycket Bättre. Jag har redan blivit lite kär i Tomas Ledin som hade sin dag förra programmet och nu blev jag helt varm i hjärtat av Eva Dahlgren. Fint program.
Har nu återupptäckt Laleh som jag lyssnade på konstant i gymnasiet.
Den tjejen har verkligen talang! Är helt förälskad i hennes tolkning av Ledins låt Just Nu.
Lyssna på Spotify här!
Och såklart - till Bellas ära: Lena Philipsson med en sexig version av Sensuella Isabella!
Jag lovar att den låten kommer bli en hit på dansgolven en tid framöver.
Bjuder på lite bilder från förra helgen. Öl med Bella, Peter och Oliver på nya baren Wood vid Svingeln. Riktigt häftigt ställe med grymt snygg design! Här vill jag hänga oftare.
Oliver och Bella!
Peter ville kramas! Jag ser mest ut att vilja därifrån, haha!
Het blick! Hoho.
Jag sa ju det - snyggt!
En mycket gul spiraltrappa som gjorde mig alldeles snurr i bollen.
Lite öl på det gjorde inte saken bättre direkt...
Tokerier!
Åh, vad jag blir glad av de här människorna! Skratt, skratt, skratt hela kvällen lång.
Galen humor blandat med djupa diskussioner. Oslagbar kombination!
En arg fransman
Efter föreställningen begav vi oss till Skål! där vi hade siktat in oss på en varsin Strawberry Daiquiri, men det hade de inte i sortimentet längre, så det fick bli öl för hela slanten.
Under kvällens gång kom det flera gånger fram mystiska killar och började prata med mig och Hanna.
Den första verkade ha tjuvlyssnat på oss ett tag och fått för sig att vi pratade tyska, så han kom och frågade oss, på engelska, var vi pratade om innan han kom och störde oss. Jag förklarade att vi diskuterade en låt som just spelades, sa att den gav mig barndomsminnen, sedan frågade jag vad han kom ifrån.
- Iran, or... I'm born in Sweden.
- So, you've lived here your whole life?
- Yeah.
- Ehm, why do we speak English then?
Haha, vad fånigt det kändes när vi förstod att allt bara var ett missförstånd. Han hängde sig i alla fall kvar ett tag även om vi inte visade oss vara spännande tyskar.
Sedan pratade jag ett slag med en riktig snygging, vars kompis verkade ha någon form av personlighetsstörning. Jag säger det inte för att vara elak, utan det var nog lite av hans grej.
Han började som glad skåning och övergick sedan helt utan förvarning till perfekt göteborgska.
Chockerande! Eller, snarare chockerade efter ett tag.
För dialekten liksom smög sig på, så man märkte inte riktigt när bytet skedde. Plötsligt var han en go göteborgare utan att man förstod hur det gick till. Sedan gick bytena snabbare - tillbaka till skånskan, därefter norrländska, värmländska och så lite östgötska bara för att jag bad om det. Lika perfekt imiterat det med. Galning.
Det lustiga var att hela bilden av honom förändrades med dialektbytena. Han blev en helt annan personlighet, eller så var det vi som tolkade in olika personligheter i hans röst.
Vi pratade om det där med honom och jag tror faktiskt att hans avsikt med det hela var att se hur vi skulle reagera, om vi ändrade vår uppfattning om honom vartefter. Det gjorde vi ju.
Så himla egendomligt allting.
Snyggingen hade även en vän som försökte lura i oss att han var Adam Tensta.
Det gick inte lika bra...
Men det var inte slut där.
Killarna ville ha med oss vidare till något ställe, bad oss på sina bara knän i princip, men Hanna gillade inte alls stället dit de skulle, så vi blev kvar.
Därefter dök det upp en fransman.
Han kom fram till oss och undrade om jag var fransk. Jag såg fransk ut och klädde mig även elegant franskt, tydligen. Han sa att han blev arg när han såg mig. Fattade aldrig riktigt varför, men han var tydligen väldigt upprörd över hela min uppenbarelse. Trots sina personliga påhopp var han himla trevlig, så det blev en massa snack med honom resten av kvällen, tills han var tvungen att försvinna iväg för att möta upp en "jobbig irländare".
Så kan det gå. Spännande kväll!
Det blev tidig hemgång då vi körde igång med vin på after work redan kl 17, men likväl en bra kväll för det!
Med Hanna kan allting hända... Haha.
För några månader sedan - crazy days på Liseberg!
Undermän
Cirkus Cirkörs show "Undermän" igår - så makalöst bra!
Då jag sett så otroligt mycket cirkus tidigare som inte imponerat och liksom dämpat mina sinnen från att kunna ta in mer cirkus så hade jag inte speciellt höga förväntningar.
Men det här, det här var något utöver det vanliga!
Fyra män vägandes minst 100 kg var i jeans, rutiga skjortor och helskägg - en riktig skogshuggarlook, som gjorde de mest graciösa konster fyllda med känsla och teknisk precision. Showen levererade på humor, överraskningar, enorm styrka, skicklighet, glädje, sorg, tajming och musikalitet.
Fyra stora män som jonglerade med 32 kilos kettleballs, men som minst lika bra bjöd på sensuellt vackra nummer fyllda med svåra balansakter och hisnande tricks med rotationer i en ring. Här fanns humorn som ett genomgående tema, med aggressionsproblem och sönderslagande av en ukulele, oväntade vändningar och skrattretande enkel lösning av en rubriks kub.
Jag har aldrig tidigare sett ett så underhållande jongleringsnummer med käglor, eller ett så överranskande parakrobatiknummer där den allra största av de biffiga männen graciöst hoppade upp i handstående, balanserandes hand i hand ovanpå den något mindre undermannen, ståendes med raka armar. När sedan en tredje underman anslöt blev det till ett fartfyllt nummer där de stora männen kastade sig i varandras armar, slängde upp varandra i luften och slog volter, gjorde kraftuttömmande balansövningar, smidiga hopp och fantasifulla formationer. Inspirerande!
Från stillsamt till hektiskt, där det varierande tempot styrktes av den välgjorda musiken - spelade av undermännen själva och musikern Andreas Tengblad. De hade till och med riktigt bra sångröster allihop. Så talangfulla!
Självdistans och en röd tråd av sorg och saknad av sina tidigare övermän (dvs kvinnliga partners) löpte genom hela föreställningen, utan att det blev för teatraliskt eller överspelat. Allting kändes rakt igenom äkta. Så välrepeterat att det kändes helt avslappnat och improviserat, där man som publik var trygg med att undermännen kommer att leverera utan misstag, vad de än ger sig på.
Och så en jäkligt häftig stylophoneremix av Robyns Dancing on my own, som de hade med i föreställningen:
Cirkus Cirkör och glada barn
Påväg till från busshållplatsen till förskolan för lite jobb ser jag ett gäng barn och två vuxna komma gående på gångbanan.
Innan jag hinner se vilka det är hör jag att de ropar:
"MOA!!! MOA!" med världens gladaste röster, studsar upp och ned på stället och springer fram emot mig.
Härliga ungar! Sämre välkomnande kan man få!
De var visst påväg på utflykt, men jag lär nog träffa dem igen senare under dagen.
Ikväll blir det Cirkus Cirkörs show "Undermän" på stora teatern tillsammans med Hanna.
Prima skinka! Yupp yupp!
Pust!
KLAAAAAAAAAAAR!
Hemtentan inlämnad och jag kan pusta ut!
Äntligen!
Imorgon börjar en ny kurs som till största del fokuserar på svensk grammatik.
Härliga ordklasser och satsdelar. Damma av och utöka gymnasiekunskapen lite.
Har ingen aning om jag kommer att tycka att det här är lätt eller svårt, roligt eller urtrist, men det ska bli skönt med något helt annat än allt detta analyserande av de minst 20 barn- och ungdomsböcker jag läst under den här kursen. Lärorikt, men lite tröttsamt.
Över 2000 sidor har jag plöjt igenom i den kurs jag just avslutat. Hallelulja!
Jag har inte hunnit med så mycket mer än att läsa, läsa, läsa. Allra minst blogga.
Trött Moa.
Godnatt på er!
